Kunglig häst på språng

Textstorlek:

De är runda, alerta och i rörelse. Hingstarna som kung Karl XI red i krig och fred hade en del att leva upp till.
– På 1600-talet var hästen viktig. Det var en statussymbol, ungefär som bilen är idag, säger museilärare Ylva Öhlander.

Hon kan det mesta om Karl XI:s stridshingstar. Vid säsongens sista lunchföredrag på Gripsholms slott nästa onsdag kommer hon att berätta om och visa bilder på hästarna.

De flesta finns avporträtterade av hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl och hänger på Strömsholms slott. Två av dem kan ses på Gripsholm, Blå Tigern och Brilliant.

– Det var ett visst skönhetsideal som gällde och då skulle naturligtvis kungens hästarna se ut så på bild. De skulle vara på språng, inte ha alla fyra hovarna i marken.

Ylva Öhlander berättar att det är många besökare som reagerar på hästarnas kroppsform på porträtten. Runda och bulliga med tunna ben.

– Det är ofta hästmänniskor som kommer till Strömsholms slott och de frågar ofta om formen. De är satta och ska se starka ut, det var idealet.

Hästarna tränades enligt de högre skolornas alla regler och stod ofta på bakbenen. De var välmusklade och redo för krig.

– De skulle ut i strid vilket krävde disciplin. Lydnaden skulle vara total. De skulle kunna vända på en femöring, hoppa högt och långt, dessutom skulle de vara aggressiva mot andra hästar.

Karl XI fick redan som 17–18 åring ett tjugotal hästar i gåva från det spanska och franska kungahusen. Men en häst skiljer sig från mängden.

– Det är en av mina favoriter, Kortom, en svensk klippare. En lite lantligare häst som ska ha varit lika intelligent som en människa enligt anteckningarna. Hans lite enklare bakgrund syns i porträttet. Han är lite rufsigare och ser lite tuff ut.

Ridning och jakt var två av Karl XI favoitsysselsättningar. Hans dagbok vimlar av uppgifter om hur lång tid det tagit eller hur många hästbyten som gjorts mellan Strömsholm och Stockholm, Uppsala och Ulriksdal, Kungsör och Strängnäs och så vidare.

– Då var hästen närvarande överallt och Karl XI var en duktig ryttare. Ridning, fäktning och dans ingick i adelsmännens grundutbildning, berättar Ylva Öhlander.