Vår betyder bråda dagar på Rävdansens stuteri. Tolv föl har redan sett dagens ljus, ytterligare fem väntas till mitten av maj månad. Till det yttre ser Rävdansen ut som vilken hästgård som helst. Vita höbalar i travar, stängslade hagar, fridfullt betande pållar. Men här, några mil utanför Eskilstuna, finns Sveriges i särklass mest framgångsrika uppfödning av galopphästar.
Lästips:
De senaste 15 åren har Rävdansen varit Skandinaviens främsta stuteri. Prishyllorna dignar av utmärkelser: Årets sto, årets avelshingst, årets tvååring, årets åring (ettåring), årets uppfödare – år ut och år in.
Tricket? Hårt arbete och näsa för snabba talanger.
Men när vi träffar Ivan Sjöberg, som driver Rävdansen tillsammans med sin fru Berit, talar han så kärleksfullt om sina engelska fullblod att man anar något mer:
– Intelligentare, snällare och smartare hästar finns inte. De är riktiga allroundhästar och passar även som ridhästar. Dessutom är de modiga. De gör dem till duktiga hoppare. Till skillnad från halvblod som är riktiga ynkisar. Förr hade fullbloden rykte om sig att vara lite hispiga, men det är helt fel.
Många fullblodsföl
Genom åren har 700-800 engelska fullblodsföl tagit sina första steg i Rävdansens hagar på gården Lindarsnäs. När de växt till sig och flyttat hemifrån har många av dem sprungit hem åtskilliga lopp på galoppbanorna i Sverige, Danmark och Norge.
Hur har Rävdansen kommit dithän?
– Vi har de bästa stona och de bästa avelshingstarna. Vi har följt galoppsporten internationellt och lärt oss vilka hästar vi ska satsa på. Vi tittar på hur de har sprungit, hur deras föräldrar och syskon har sprungit och försöker bilda oss en uppfattning om deras potential.
I Sverige är trav störst. Internationellt är det precis tvärtom. I Storbritannien, Irland, Frankrike, USA, Japan och Dubai är galoppen större än de flesta andra sporter, baseball, basket och fotboll inräknade.
– Vi har inte haft råd att köpa de bästa fullbloden, de går för miljontals dollar. Men det finns otroligt många duktiga som sållats bort – och då har vi varit där och huggit.
Näsa för hästar
Ett sådant kap är amerikanske SWIPE som sprang in över sex miljoner som tvååring och var en av favoriterna till Kentuckey Derby innan en skada satte stopp för hans karriär som tävlingshäst – och därmed blev möjlig för Rävdansen att köpa in. I hingststallet har han sällskap av japanen Barocci och irländaren Mustajeeb, också de fäder till en lång rad duktiga galopphästar.
Gener är viktiga, men inte allt.
– Mycket mat, mycket utevistelse, mycket vila och stora hagar, där hästarna verkligen kan springa och röra sig, är viktiga förutsättningar för att föda upp en sund och bra tävlingshäst, säger Ivan Sjöberg som tillsammans med sina tre anställda ser till att alla hästar, en i taget, leds ut och in ur stallet morgon och kväll.
– Igår ville de inte in alls, de känner att det börjar bli vår.
Arbetsveckan brukar bli minst sju gånger tio timmar – och ännu längre under fölningen som kräver nattjour.
– Man måste vara intresserad, för mest består jobbet av att mocka och leda ut och in. Utan våra framgångar hade det inte varit lika roligt, då hade vi nog inte orkat hålla på så länge som vi gjort.
Började med en skadad
Allt började med ett fullblod som familjen skaffade som ridhäst. När den fölade köpte de in en skadad galopphäst.
– Sedan rullade det på. Där vi bodde då, utanför Sigtuna, fanns en plats som hette Rävdansen. När vi flyttade hit 1987 fick namnet följa med. Min fru Berit hade arbetat som veterinärassistent på Täby och Solvalla och hade erfarenhet av hästar medan jag till en början pendlade till ett jobb i Stockholm. Men det höll inte i längden så vi bestämde oss för att ta språnget och kasta oss ut i det okända. Det var minst sagt kärvt i början, hur vi överlevde vet jag inte. Men det har vi gjort.
För en uppfödare av galopphästar betyder våren fölningar och hösten auktioner. För fortfarande köps och säljs hästarna på auktioner där spekulanterna kan gå runt och okulärbesikta sina tilltänkta inköp.
Då hyr Rävdansen hästbuss och lastar ombord de hästar som hunnit bli ett och ett halvt år gamla.
När de sålts vidare tar tränare och jockey på galoppbanorna vid.
Nedgång inom galoppen
Om hästarna blir framgångsrika får uppfödarna de första åren en liten del av vinsten sedan ägare, tränare och ryttare fått sitt.
Just nu finns 20 avelsston på Rävdansen. Det är betydligt färre än tidigare år och hur det blir i fortsättningen är en öppen fråga. Både galopp och trav är på nedgång och det föds inte alls lika många föl varje vår längre.
– För tio år sedan hade vi runt 30 föl varje vår och i hela Sverige föddes cirka 1200. Nu är siffran nere på 130-140 totalt och vi är nästan det enda stuteriet som finns kvar. Det är otroligt tråkigt.
Visserligen faller hästsporten även internationellt, men Ivan Sjöberg är kritisk till hur Svenska Galopp skött sina kort.
– Man önskar att sporten hanterats mer professionellt från deras sida.
Namn efter rocklåtar
Framöver väntar en grannlaga uppgift: Att ge de små nyfödda fölen namn. Var och en ska ha sitt eget och Ivan Sjöberg tänker fortsätta på den inslagna vägen, att ge dem namn med anknytning till ett annat stort intresse: pop och rockmusik.
Några av hans skyddslingar har hittills döpts till namn som Cinnamon (Neil Youngs ”Cinneman girl”), Hooter (efter The Hooters) Local Hero (Mark Knopfler-album) Mountain (amerikanska hårdrockare) och You Ain’t Seen Nothing Yet (Bachman-Turner Overdrive)
– Jag ska sätta mig ned och lyssna och se var jag hamnar.