Första året som bonde i Sörmland är avklarat för Lars Johansson i Oppeby i Sparreholm. Det har varit ett riktigt tufft år med torka, sedan ett aldrig sinande regn, och efter det blev 20 kor väldigt sjuka i foderförgiftning, sju av dem dog. – Jag hade inte klarat det utan mina grannar. Jag kan inte hylla dem nog, säger han.
Lästips:
Förra året var ett uselt år för många lantbrukare. Enligt Lantmännen var skörden en av de sämsta på de senaste 30 åren. Den var både liten och av dålig kvalitet.
– Det började med torka, och fanns knappt något foder att få tag på, men jag lyckades köpa in lite. Sedan kom regnet som aldrig slutade, men jag fick in en hyfsad tredje skörd.
En helg i slutet av oktober är han bortrest. På söndag morgon ringer den anställda och berättar att ett foderrör har gått av, så mellan 500 och 1000 kilo spannmålskross matades fram till korna som åt och åt och åt.
– Han ringde distriktsveterinärerna och jag skyndade mig hem. 20 kor hade ätit så mycket att var förgiftade. Jag har aldrig varit med om något liknande, och det hade inte veterinärerna heller.
Lars ringde grannen för att få hjälp.
– Det var helt otroligt. Jag ringer en person och plötsligt står det tio som hjälper till. Veterinärerna tömde hela sitt förråd av vätskeersättning och jag tömde alla Flens butiker på bikarbonat och jäst. Jästen binder toxinet.
De delade upp sig i två lag och sondade kor med vätskeersättning och jäst utblandat i vatten.
Guld värda
– Det var fördjävligt. Jag förlorade sju kor, men tack vare mina grannar och veterinärerna så klarade vi resten. Det var en otrolig uppslutning, de är guld värda. De slet både söndag och måndag. Och vi fick mat och fika av deras sambo och fruar.
Men han säger att det var fruktansvårt jobbigt, inte bara just då utan även efteråt.
– Jag fick panikattacker. Det är jobbigt att se djuren så dåliga. Efter det behövde vi återhämta oss, både korna och jag. Nu är det okej, men det var chockartat.
Han säger att han är grymt imponerad av korna.
– Det är klart de gick ner i mjölk, men inom en vecka var de tillbaka i samma form som förut.
Han klappar en av de bruna korna och säger att hon var jättesjuk när det hände. Nu ser hon nöjd ut där hon står och tuggar.
Satte in en annons
Lars Johansson firar sitt första år med muffins och kaffe i personalrummet i ladugården.
– Jag hoppas att det blir ett bättre 2024. Men har jag klarat det här så då tror jag att jag klarar det mesta, säger han .
En svart ko med lite lugg gosar med sin mule på Lars kind. Han har ett 80-tal kor som han lärt känna under året. Han får mellan fem och sju kalvar i månaden.
Innan han flyttade till Sörmland hade han försökt utveckla sin odlingsgård i Mariestad, men säger att det var svårt eftersom han inte fick tag i mer mark att köpa eller arrendera.
Därför satte han in en annons om ett ställe att bruka och fick han napp i Sörmland.
Lars sålde sin gård i Mariestad och skrev på arrendekontraktet dagen innan han fyllde 40 år. Han tog över driften i mars 2023, köpte korna på gården och en del maskiner.
– Jag ångrar mig inte, men jag måste säga att det har varit något av en utmaning.
Vill utöka
Han har tidigare sagt att han väl hade en 40-årskris och tänkte att nu får det lov att hända något. Dessutom vill han utvecklas och han säger att möjligheterna är större i Sörmland.
– Jag vill försöka dubbla besättningen, men det är på lång sikt. Nu är ju mjölkpriset bra och förhoppningsvis blir det ändå bättre.
Lars ska byta mejeri från Arla till Grådö.
– Mjölkpriset är kanske lite lägre hos Grådö men det är stabilare. Hos Arla svänger det mycket upp och ner.
Utanför ladugården skränar två svanar när de flyger förbi på väg mot en vattensamling.
– Man måste anpassa sig. Jag och grannarna har pratat om både dränering och bevattning, vi får väl se. I år hoppas jag det blir så bra vallskörd att jag kan lägga ett lager.