Grått nytt hår!

Textstorlek:

 

Ett nytt år.  Vad ska man ha det till? Och vad var det för fel på det förra?

Det här året blir mitt femtionde. 50 år! Wow! Men jag får ju faktiskt vara 49 i nästan 11 månader till. Men ändå… 50. Nu skulle jag kunna skriva som så många andra: ”Vart tog livet vägen?”, men det behöver jag inte. Jag vet precis vart livet tog vägen: Det tog vägen till just precis hit och till precis just nu.

Till en liten, sliten gård på den åländska landsbygden, där jag lever i politisk exil med min familj, för att jag inte vill att barnen ska ingå i ett skolsystem jag inte tror är det bästa för dem.

Att skriva:  ”Vart tog åren vägen” känns lite hopplöst på något sätt. Som att den bästa tiden i livet ligger kvar nånstans efter vägen, likt överkörda och söndermosade minnen man plockar upp ur diket ibland, vrider och vänder lite på och tänker: Ack ja, den ungdomen, den ungdomen.

Visst kan även jag känna ett sting av det där – att den bästa tiden i livet var när man var ung – men jag lever i stort sett inte så annorlunda nu mot hur jag levde då. Det bästa jag visste var att åka skateboard, spela punkrock och skriva text och musik.

Det gör jag idag också. Fast nu är det en del av min inkomst. Visst gick även jag lite vilse i livet och tillbringade många år med att göra vad jag trodde att ”man måste” istället för att göra det jag ville. Men att kalla dem för bortkastade vill jag absolut inte göra.

Inte ens 11 år i skolan, som inte gav mig något särskilt av värde, vill jag kalla för bortkastade. Mina skolår ligger ju trots allt en stor del till grund för hur jag lever idag. Om jag inte hade funderat över vad som egentligen hände i skolan och till vilken nytta, så hade jag nog aldrig gjort de val jag gör idag. Men det jag lärt mig om livet och allt jag gör idag, har jag lärt mig utanför eller efter skolan.

Och jag tror det är likadant för många andra. Det finns så många barn som behöver något annat än det skolan ger.  Alla de där bokstavskombinationerna vi stämplar på barnen; borde de inte stämplas på skolan istället? Eller på samhället? För vi är ju ändå alla olika. Men det är bara i skolan det är ett problem.

Nå, det ska i alla fall bli riktigt spännande att se vad som händer under 2015. Politiskt är det ju oerhört spännande och intressant, om även lite obehagligt.

Jag är extra nyfiken på vad som kommer att hända inom skolområdet. Jag hoppas att både lärare, föräldrar och barn ställer sig upp och säger till politikerna att vi nu behöver en förändring. Vi vet så mycket mer idag, om hur barn fungerar och vad som krävs för att de ska växa upp till självständiga individer med en god självkänsla och en tro på sig själva.

Själv tänker jag plugga in elgitarren i förstärkaren och vrida upp volymen på max. Och så småningom tänker jag ta skateboarden och dra en vända i den planerade betongparken i Flen. För visst får man väl det, även om man är 50? Eller, förresten… det gör jag väl som jag vill!

Gott nytt år!