– Jag vill ha större frihet på alla sätt, säger hon.
Helena Mattsson är sjuksköterska inom psykiatrin på Nyköpings lassarett.
– Jag jobbade heltid och fick absolut inga pengar över när räkningarna och maten var betald. Det kändes tröstlöst.
Det var då idén slog rot. Hon köpte en stadig 30-kärra som hon byggt huset på. Det mesta har hon snickrat själv, planka för planka. Ett flyttbart blått hus med vita fönsterbågar. Solpanelerna på taket har hon fått hjälp att installera.
– Jag gillar att bygga och valde den här modellen för att jag skulle kunna göra det själv, säger hon.
När hon snickrade sovloften häromdagen tappade hon balansen och föll.
– Jag tror jag fick en liten hjärnskakning. Två meter är högre än man tror. Nu har jag satt upp räckena.
– Men utsikten från min sovplats är bedårande, jag ser rakt upp i stjärnhimlen.
Det är ett fönster i taket just för att hon ville se himlen. Från köksfönstret ser hon havet och några kor som betar på strandängen. Huset ska stå på en camping under vintern för att hon ska bygga dusch och göra klart inuti. Solpanelerna är på plats men hon väntar på delar.
– Just nu är det som att campa. Jag ska stanna här i vinter för att få huset klart och för att hitta något ställe att få bo på.
Genom att lägga ut persenningar ska hon samla in regnvatten till dusch och matlagning.
– Jag vill gärna bo nära havet. Hyra en bit mark av en lantbrukare och sköta mig själv. Det knepigaste är elförsörjningen.
– Energin från solpanelerna ska omvandlas och lagras på batteri. Under vintern ska jag använda skafferiet som kylskåp genom att öppna ventilen som går rakt ut i kylan, medan kylskåpet får bli skafferi. Jag ska ha vedkamin och gasolspis.
Huset är två och en halv meter brett, fem och en halv meter långt och tre meter högt. Inte särskilt stort att leva i men å andra sidan ganska litet att värma upp.
– Jag genomför min dröm och hoppas att det går bra. Misslyckas jag får jag tänka om och prova igen. Att misslyckas är ett steg närmare att lyckas än vad det är att inte prova alls.
Det är klart att några i hennes släkt och bland hennes vänner har invänt mot planerna att leva off-grid.
– En del tror att jag ska bli uteliggare eller white-trasch men det är ok. Jag kan ta det. För mig är det här ett steg framåt i min utveckling.
– Jag har tagit många små steg för att våga leva som jag vill. Jag har precis som många andra inte alltid vågat vara jag, men nu är jag det för det mesta.
– Nästa steg skulle kunna vara att bygga in huset i glas, som ett växthus.
