Barnen kan inte lärarens namn

Textstorlek:

Traditionellt och auktoritärt, men fullt av värme och respekt. Så kan man sammanfatta Annika Skooghs intryck efter att ha spenderat en vecka i brittiska landsbygdsskolor i ett lärarutbyte.

Det Annika Skoogh själv hade mest svårt att vänja sig vid var att man inte tilltalade vuxna med förnamn.

– Det var missis eller mister och sedan efternamnet.

Hon hade svårt att inte presentera sig som Annika, och det blev förvirring i klassrummet när hon pratade om läraren och använde hennes förnamn.

– Det var bara fyra i klassen som visste vem det var.

Jämfört med de svenska skolorna upplevde hon de brittiska som mer auktoritära och traditionsbundna.

– De hade upprop på skolan varje morgon där de gick igenom alla namn och sedan var det nästan som en ritual där eleverna fick tala om ifall de hade med sig lunch eller skulle äta lunch på skolan.

Och så har de skoluniformer.

– Det var typ collegetröjor och mjuka byxor för de yngre årskurserna. På högstadiet var det svarta kavajer, det såg inte lika skönt ut.

Poäng till eleverna

På lågstadieskolan Annika besökte använde man sig av ett poängsystem för eleverna, där inte bara resultat utan också hårt arbete belönades. Elever som hade många poäng fick den stora äran att dricka te med rektorn.

Själv arbetar Annika på Kunskapsskolan i Katrineholm där de arbetar mycket digitalt. En stor kontrast till de brittiska eleverna som övar mycket på handstilen.

– De jobbar inte med datorer som vi gör. Här har eleverna datorer från årskurs fyra. De använde i-pads, men varje elev hade inte en egen dator.

Annika gjorde också ett snabbt besök på en högstadieskola.

– Den låg verkligen mitt ute i ingenstans, eleverna bussades dit, så de arbetade verkligen för att ha ett bra rykte.

Där blev hon förvånad över att alla elever reste sig upp när en vuxen klev in i salen. En gammal vana som rektorn förklarade att de försökte arbeta bort.

– Vi jobbar också med att visa respekt, fast kanske mer att respektera varandra och olika människor, inte auktoritetsrespekt.

Värme och respekt

Man kan lätt tänka att skolorna var stela och strikta utifrån det Annika berättar, men hon tycker att det fanns en stor värme och respekt mellan lärare och elever. Och eleverna var väldigt hjälpsamma.

– Det var normalt för eleverna att hjälpa till att plocka fram material, och en annan hjälpte till att plocka bort det efteråt.

Men den stora skillnaderna mellan skolorna här och där är elevernas ålder.

– Där är de väldigt små när de börjar skolan, omkring fem år, säger Annika.

– När jag berättade att vi började skolan när vi var sju år sa de ”Vi borde också göra det”.