Populära humlen färdig att skördas på Julita gård

Textstorlek:

Det är bråttom på Julita gård utanför Katrineholm. Potatis ska tas upp. Äpplen plockar ner. Humlen plockas. Häromdagen var det skördefest och i morgon är det som brukligt den 24 augusti Bartolomeusdagen, den dag då humlen fick börja skördas förr.

Annons:

Gräset är grönt i köksträdgården på Julita. Vattnet i Öljaren nedanför gården har bevattnat odlingarna och gräsmattorna hör till de som hade tur när regnskurarna kom.

100 millimeter under en helg. Väldigt lokalt. Solen och värmen har också gjort att allt mognat tidigare än vanligt.

– Det är nog tre eller fyra veckor tidigare i år, säger Klara Holmqvist, trädgårdsmästare på Julita gård och humleansvarig.

Hon tar ner en kotte från en stör märkt Hulla Norrgård och visar hur det ska låta när den böjs för att se om den är klar att skörda, som prassel av silkespapper. Hon visar också på de små gula prickar i bladvecken som är värdefulla för smak och det som ger beskan åt ölen.

– Det är lupalinet här som är det viktiga och som innehåller hartser och eteriska oljor.

Humlestörarna är över sju meter höga och humlen kan växa så mycket som 20 centimeter per dygn.

De 24 störarna fulla med kottar, några av de sorter som började samlas in under 90-talet i Sörmland och som är en del av den växtbank som numera finns i Alnarp i Skåne.

De har klonats som man säger, det vill säga delats eller förökats genom sticklingar. Och de sorter man valt att bevara är tåliga och ger bra skörd.

24 av de sorterna finns kvar här på Julita. Av dem tar man sticklingar som säljs både i mitten på juni och under humledagen.

– Intresset ökar jättemycket och de som kommer är ofta män med skägg, med ett mat och ölintresse, säger Klara Holmqvist och skrattar.

– Vi skulle kunna sälja mer men vi har så stora odlingar vi mäktar med och vi är ju ett museum, påpekar hon.

Från 1400-talet fram till 1800-talets mitt fanns en plikt att odla humle. Varje bonde ålades att ha minst 40 humlestörar.

Ölen användes inte för berusningens skull utan för att det var en smaksättare med konserverande egenskaper. Ölen behövdes för att den kunde lagras.

Idag finns några få kommersiella odlingar i Sverige, men fler kanske kommer. Mesta av humlen i Sverige kommer från Tyskland.

– De som är smarta köper plantor och förökar själva, säger Klara Holmqvist.

Hon brygger dock ingen öl själv utan kokar kottarna för att få fram en provbrygd så att besökarna i morgon kan smaka på de olika sorterna under humledagen.

Annons: