”Viktigast att sluta röka”

Textstorlek:

I Sverige finns 500 000 – 700 000 människor som lider av sjukdomen kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL. En del benämner det till och med som en ny folksjukdom.
En av dem som lider av KOL är patientorganisationen HjärtLungs ordförande i Sörmland, Börje Länn.

Annons:

Börje fick reda på att han hade KOL efter en undersökning för 15 år sedan.

Innan dess hade han, liksom många andra som drabbas av sjukdomen, varit rökare.

– Jag var storrökare i 40 år. Började som många andra redan i 15-16 års åldern, berättar han.

– Då var det ingen som pratade om KOL. Folk hostade då med, men då pratade man om namn som bronkit och rökhosta. Det var först på 70-80-talet som man började uppmärksamma rökning och vad det kunde få för konsekvenser.

KOL är en sjukdom som angriper lungorna och luftvägarna. Vid KOL uppstår förändringar i lungornas lungblåsor och de mindre luftvägarna.

Med tiden förstörs väggarna i lungblåsorna och det bildas större hålrum, så kallade lungemfysem. Emfysemen gör att den sjuke inte kan använda lungornas hela kapacitet.

Kol utvecklas långsamt under flera år och vanliga konsekvenser är svårigheter att andas, trötthet och sämre ork.

Börje började själv misstänka att något inte stod rätt till när han fick kraftig hosta i samband vid infektioner och förkylningar.

– Jag fick genomgå spirometri där de mätte min lungkapacitet. Där och då fick jag diagnosen KOL. Sedan dess har jag varit på uppföljningar varje år.

Hur reagerade du när du fick reda på att du hade KOL?

– Jag insåg inte vilka effekter det skulle få. Det här är en sjukdom som man inte märker skillnad från dag till dag, utan man blir gradvis sämre.

KOL går inte att bota. Sjukdomen kan bara underhållas, bland annat genom medicinering.

Men mycket hänger också på den enskilt sjuke. Det finns mycket man kan göra själv.

– Det viktigaste är att man slutar röka. Annars blir utvecklingskurvan bara brantare. Att motionera är också bra, och då handlar det inte om att gå till Friskis och svettis tre gånger i veckan och pressa, utan kanske om en 20 minuters promenad varje dag. Äta riktigt är också viktigt, säger Börje.

– Egentligen handlar det om ett sunt leverne. Gör man det kan man få ett ganska bra liv ändå.

Själv säger Börje att han märker av sjukdomen även om det inte inneburit en jätteomställning i vardagen. Framför allt känner han att orken blivit sämre. ”Man klipper inte hela gräsmattan utan paus längre”, säger Börje som försöker både äta och motionera rätt.

Hur ser du på framtiden?

– Jag vill försöka ligga kvar på den lungkapacitet jag har. Och det kommer jag att göra genom att sköta mig.

Annons: