Kan tvingas till förlust

Förskolechef och VD Helena Dyrén tillsammans med Ines, Moa och Tage som just bestämt sig för att leka sportlov. foto: Lena Magnergård
Textstorlek:

​– Jag lånade på vårt hus för att kunna starta dagis. Nu har man lagt ett förslag som innebär att jag inte får gå med någon vinst utan måste driva verksamheten med förlust för att kunna fortsätta. Det är klart att man reagerar, säger Helena Dyrén, som driver förskolan Växthuset i Strängnäs.

Dagens lunch på förskolan Växthuset är just avslutad. Disk plockas undan och borden torkas av. Helena har gått ut på gården med några av de större barnen.

– Vi leker sportlov, säger Ines. Tage och Moa, som är fem år, tycker förslaget är bra. Helst vill de åka till fjällen. Med bil eller tåg eller flygplan är frågan. Till slut enas de.

– Flygande mattan får det bli!

Och när Ines, Tage och Moa sticker i väg på sin flygtur slår sig Helena ner för en pratstund. Om vinster i välfärden. Hon har skrivit ett remissyttrande till regeringen och hon är arg. Riktigt arg.

– Jag har räknat ut att vi som driver verksamheter, men som varken äger själva lokalen eller har andra tillgångar annat än vårt eget aktiekapital, måste driva verksamheten med förlust för att få fortsätta, säger Helena Dyrén. Det är ju rena snurren.

Hur har du räknat när du säger att förslaget innebär att du måste driva verksamheten med förlust?

– Med utredningens sätt att bestämma operativt kapital skulle det här företagets högsta tillåtna vinst hamna på minus 9 465 kronor eftersom vi inte har några tillgångar. Lokalerna hyr vi och personalen, räknas inte som en tillgång i den här sammanhangen, säger hon.

Det var 2015 som regeringen, med stöd av vänsterpartiet, tillsatte en utredning som skulle titta på möjligheterna att driva så kallade välfärdsföretag utan vinstintressen. Utredningen döptes till ”Ordning och reda i välfärden”. Strax före jul presenterades ett utredningsförslag som nu är ute på remiss. Helena bestämde sig för att svara.

– Att starta ett företag hade länge varit en dröm för mig, säger Helena. 2006 kunde den bli verklighet och jag startade förskolan Växhuset här i Strängnäs. I lokalerna hade det legat ett dagis som kommunen bestämt sig för att lägga ner och jag fick hyra. Vi rustade upp lokalerna och på den vägen är det, säger hon.

– Om det är någon som tror att jag samlar pengar för att kunna åka till skatteparadis är man ute och cyklar. Det lilla jag tjänar på den här verksamheten går till att återinvestera. Jag köper material och förhoppningsvis kan jag då och då höja personalens löner. Men den dagen jag slutar vill jag faktiskt kunna få ut mitt aktiekapital.

Helena Dyrén tycker att diskussionen om vinsterna i välfärden har hamnat snett. Hon menar att fokus är fel och att det blir känsloladdat.

– Ta något annat som exempel. Tänk dig ett sjukhus. Om sjukhuset köper in sina sängar från privata företagare, som tjänar pengar på sin verksamhet, är det ingen som säger något men om själva verksamheten på sjukhuset bedrivs av privata vårdgivare då blir många upprörda. Men vad är egentligen skillnaden?

– Diskussionen borde ju handla mycket mer om kvalitet och fokusera på vad de olika verksamheterna borde innehålla. Det skulle kanske leda till att man får skruva på kvalitetsskruvarna i stället vilket är betydligt viktigare, säger hon.

– Kommunen gör ju varje år enkäter med föräldrar där de får frågor om verksamhet och om hur nöjda de är. De fristående skolorna ligger på mellan 7 och 10 jämfört med de kommunala skolorna som hamnar på mellan 6 och 9.

Många hävdar ändå att det är fel att skattepengar går till vinst. Ser du ingen fara i det?

– Skatten som vi medborgare betalar går ju bland annat till att bedriva verksamhet som skolor, sjukvård och förskola.

– Sådant som vi medborgare är i behov av. Om man tittar på hur andra företag drivs måste de ju gå med vinst för att någon ska vara intresserad av att driva dem. Samma sak är det ju för oss som driver så kallade välfärdsföretag. Blir det ingen vinst kan vi ju inte driva företaget vidare.

– Jag driver ett litet aktiebolag och jag lånade på vårt hus för att kunna starta den här verksamheten. Om jag inte får gå med vinst varför ska jag då ta en risk?

Vad som händer med Helenas remissvar vet hon inte riktigt.

– Jag hoppas förstås att de kastar hela utredningen i dokumentförstöraren, när de får se de faktiska konsekvenserna.

– Min dröm hade ju varit att utveckla verksamheten och kunna växa. I dag är vi sex anställda här och vi har mellan 25 och 28 barn. Det hade varit bättre om vi haft möjlighet att utöka, men nu vet jag inte hur det blir. Det går inte att driva en verksamhet med förlust, så är det bara.

Lena Magnergård