Överheten ger menigheten bakläxa

Textstorlek:

 

Väljarna kan inte ha fel. I en demokrati är väljarna suveräna; politikerna har att rätta sig efter valresultat.

Det är vad vi fått lära oss och så har det nästan alltid varit. Men inte nu. Nu har vi fått veta att en del av oss röstade fel i september. Och bara för att en del av oss röstade fel ger den politiska överheten hela menigheten bakläxa i form av extraval i mars. Men några garantier för att menigheten följer överhetens påbud i mars finns förstås inte. Väljarna är ju, än så länge, suveräna.

Tonläget är högt. Allra högst är det när partiledarna beskyller varandra för att vägra samarbeta. De bäddar liksom inte för att klara en kris som lär nödvändiggöra konstruktiva samtal och samarbete efter mars.

Rikets toppolitiker har till den grad tappat tålamodet att de inte brytt sig om att läsa den förträffliga arbetsordning som faktiskt föreskrivs i vår utmärkta konstitution. Grundlagsfäderna, de som författade Regeringsformen kallas så, förutsåg att just en situation som den vi har nu skulle kunna uppstå. Och anvisade en arbetsordning som steg för steg var tänkt att pressa politikerna till överläggningar och förhandlingar.

Statsministern kunde ha avgått och överlåtit åt talmannen att söka en statsministerkandidat. Löfven kunde ha fått förtroendet att komma tillbaka och försöka bilda en fungerande ny, smalare eller bredare minoritets- eller majoritetsregering. Alternativt hade talmannen kunnat föreslå någon annan statsministerkandidat som inte skulle få en majoritet i riksdagen mot sig.

Poängen med den ordningen hade varit att talmannen och partiledarna tvingats tänka ett par vändor till och på allvar försökt resonera ihop sig.

Kanske hade de då till och med kommit på att Sverige faktiskt har ett flerpartisystem med proportionella val till riksdagen. Ett system som i princip ger, eller är tänkt att ge, varje parti som får minst fyra procent av rösterna just så mycket inflytande som väljarna bestämt.

Men nu är ju politik som bekant det möjligas konst. Nu var det möjligt för statsministern att i förtid annonsera ett nyval. Tålamodet räckte inte ens till att vänta ut den i lag stadgade tiden för att utlysa extraval.

Nu grälar partiledarna och ställföreträdarna i de partier som för närvarande saknar utnämnda ledare, om vilka som mest envist vägrat ta emot alla utsträckta händer.

Alla är arga på alla!