Resan på Strömsholms kanal

Foto: Wikimedia commons
Textstorlek:
Annons:

Vintern 1968 planerade vi en resa på Strömsholms kanal, som vi tänkte oss skulle bli av sommaren därpå. Vi hade en stor motorbåt med rymlig ruff och mast, och vi hade tre barn i skolåldern som skulle följa med. Äldsta dottern var redan vuxen men de var också väldigt intresserade av vår tänkta kanalresa.

Så i juli 1969 startade vi från Strängnäs hamn och ut på Mälaren. Allt var väl ordnat och trevligt, vädret fint. Det är mycket att kunna med prickar och fyrar och hurman ska kunna navigera. Så kom vi då in i kanalen och njöt av de vackra vyerna vi såg när vi sakta gled fram.

Första övernattningen blev i Hallstahammar och dagen därpå i Surahammar, där vi fick besök av en släkting som bodde där, så det blev en trevlig träff och kaffestund.

Morgonen därpå fortsatte vi, och slussningarna var rätt många och slitsamma. Alla fick hjälpas åt med båtshake och rep för att hålla båten stilla, jag tror att det var 26 slussar om jag minns rätt. Sedan gick vi iland på vissa ställen för att köpa bensin och matvaror. Vi lagade maten på kvällarna när vi ankrade för natten, på dagarna blev det mest kaffe och annat lätt som frukt och drycker.

Åmänningen var en stenig sjö där vi inte visste var farleden fanns, den var inte utprickad då. Men vi fick hjälp av en vänlig man vid en sommarstuga som pekade ut var vi skulle åka igenom. Färden fortsatte, och så kom vi till slut till sjön Barken och vår slutstation där i Smedjebackan där vi ankrade och skulle övernatta.Vi gick runt i Snmedjebacken och köpte flera liter jordgubbar på torget.

Vi blev överraskade när vår dotter med make och barn kom dit. De hade åkt ända från Malmköping och tältade där över natten. Jag minns att det blev väldigt kyligt så barnen låg i bilen eftersom det var varmare än i båten.

Dagen efter gick resan tillbaka igen och vädret började bli ostadigt. Vi var inne i fruntimmersveckan och regnskurarna började.

Väl ute på Mälaren kom ett häftigt åskväder, så vi fick ligga stilla vid en holme i två timmar. Det var verkligen otrevligt. Vi hann laga mat och äta innan ovädret var över.

Jag hittade en tom glasflaska i båten och fick den strålande iden att skrive en fin semesterhälsning och lägga i flaskan som jag kastade i.

När åskvädret var över startade vi hemförden mot Strängnäs, dit vi anlände framåt kvällen. Vi var trötta men glada att vara på landbacken igen efter många dagar till sjöss. Nästa dag åkte vi hem med bil till Malmköping.

Idag åker många över Atlanten och Jorden runt med segelbåt men vi var nöjde med en kanalresa då.

På hösten såldes vår fina båt, min make orkade inte ha den kvar. Det var mycket arbete vår och höst med en stor träbåt. Istället blev det en mindre båt som byggdes av en man i Trosa, för övrigt den sista båten han byggde. Den båten hade vi på sjön Båven och hade många trevliga stunder med.

Flaskposten jag kastade i Mälaren hamnade vid en sommarstuga och en tid senare fick jag brev och fick en trevlig brevvän i flera år. Så visst var det en lyckosam resa sommaren 1969. Nu, efter många år, är det roligt att minnas.

Astrid Hallin

Annons: