Har västvärlden fel fokus?

Textstorlek:
Annons:

”För oss sörmlänningar stod det redan i ett tidigt skede klart att det bästa ur tillväxtsynpunkt vore att bilda storregion med först och främst Stockholms län.” Citatet kommer från Katrineholmskuriren den 25 oktober 2011. Och det är inte bara den dagen och det är inte bara i Katrineholmskuriren man diskuterar det bästa sättet att nå vår tids nirvana: TILLVÄXT. Men här måste jag ställa en alluderande fråga: är det verkligen tillväxt vi vill ha, till varje tänkbart pris? Är jakten på den lokala motsvarigheten till högre BNP den viktigaste uppgiften våra landstingsledare har? Och är ökad tillväxt och således högre BNP vårt lands ledares primärfokus?

Robert Kennedy höll ett tal i mars 1968 där han reflekterade över just bruttonationalproduktens brister. Bland annat sa han: ”Bruttonationalprodukten bryr sig inte om våra barns hälsa, kvaliteten på deras undervisning, eller glädjen i deras lek. Den bryr sig inte om det vackra i vår poesi eller styrkan i våra äktenskap. Den mäter inte vår kvicktänkthet eller vårt mod; inte heller vår vishet eller vårt lärande; inte heller vår medkänsla eller vår hängivenhet till vårt land; den mäter allting, i korthet, utom det som gör livet värt att leva.”

Bhutans kung Jigme Singye Wangchuck fick en fråga från en journalist 1972, när han just tillträtt som landets kung, bara sjutton år gammal. Frågan han fick var vad han ansåg om Bhutans BNP. Han svarade ungefär så här: ”Varför bryr vi oss så mycket om vår bruttonationalprodukt? Jag tycker vi ska bry oss mer om vår bruttonationallycka.” Nu har det gått 40 år sedan dessa uttalanden. Varför fortsätter vi att envisas med att hela tiden fokusera på tillväxt?

Vad vi har idag är ett samhälle som helt styrs av ekonomiska krafter och där invånarna blir rikare och rikare och olyckligare och olyckligare. Ett samhälle som hämmar individernas kreativitet, genom att gynna unisont agerande och missgynna de som sticker ut och ifrågasätter rutiner och normer. På grund av att vi inte får utlopp för vår kreativitet och inte tillåts tänka nya tankar, blir vi också olyckliga.

För att sammanfatta, är det alltså som Einstein säger: ”Not everything that counts can be counted, and not everything that can be counted counts”, vilket explicit konkluderar att vårt primärfokus är missriktat.

Som det är nu skjuter vi oss själva i foten, eller som jag tycker om att formulera det: Först uppfann vi hjulet, sedan uppfann vi käppen, så vi hade något att sätta i hjulet.

Annons: