Besök vid Harsta Gård

Mitt Sörmland - Förundrade fotograferEn skara förundrade fotografer fotar roboten. Foto: Eva Sandström
Textstorlek:
Annons:

Den 20 april fick 28 medlemmar i Stigtomtaortens hembygdsförening information om mjölkproduktion i stordrift.
Per Olof Andersson berättade om sin gård och den nya ladugården från 2008. Där går nu 320 kor i lösdrift, inne vintertid och delvis ute sommartid. I den ena änden av ladugården finns den stora inmatningsskruven för foder. Maten består av grönfoder som skördas 4 gånger per år och majs som skördas en gång per år. Korna får också blandning av säd och kraftfoder. De har speciella matplatser inomhus som de går till när de är hungriga.

Mathållningen är datastyrd. När korna sen vill bli mjölkade vandrar de fram och ställer sig i kö vid någon av de fyra mjölkningsrobotar som är placerade i den andra änden av ladugården. Det var ett par ”prinsessor” som bestämde när de skulle mjölkas och de andra fick snällt vänta. Under natten är endast viss belysning tänd men en del kor vill gå till mjölkningsrobotarna även nattetid och det är oftas de yngre.

Hela dygnet sker bevakning av att alla robotar fungerar och jour finns hela tiden. Vi fick veta att cirka10 000 liter per år är vad en ko producerar. Drygt 12 månader mellan varje kalvning är vanligt. Inseminationen sköter man själv vid gården. Viss del av ladugården är avsatt för kalvningen och de flesta kvigkalvarna behåller man kvar och tjurkalvarna säljs.

Efter information utomhus fick vi använda konferensrummet till vårt medhavda fika. Trevligt att råkas och mycket intressanta samtalsämnen. Många stigtomtabor har ju varit bönder eller så har deras föräldrar varit det. Man kan känna historiens vingslag från förr då kvinnorna till lantarbetarna fick gå och handmjölka tre gånger om dagen. Så småningom kom elektriciteten till gårdarna och maskinmjölkning blev vanlig. Då var det ofta en man som skötte den sysslan. Nu är det alltså robotar!

Efter fikat fick vi möjlighet att titta på hur det fungerade i verkligheten med robotmjölkning och det var imponerande. Kon gick in och i och med att hon var inne i båset fick hon en giva kraftfoder. Först avspolning av varje spene, sen sattes spenkoppen dit och mjölkningen fortsatte tills alla fyra spenarna hade blivit urmjölkade. Här behövdes alltså ingen ”eftermjölkning” som i gamla tider, skojade vi om. Sen följde automatisk diskning.

Korna såg ut att gilla det hela. Det gjorde vi också och njöt av det vackra vädret och bland annat ett stort fågelsträck med tranor över markerna.

Hembygdsföreningen tackar för att vi fick besöka Harsta.

Annons: