“Förändring skrämmer och hotar”

Textstorlek:
Annons:

Lyssnade på Birgitta Dahl på radion i morse och funderar på hur otroligt mycket det är vi tar för givet idag. Jämställdhet, barnledighet, föräldraförsäkring, bara detta att utrymmet finns (ska finnas) för att kunna vara både förälder och yrkesarbetande, eller förallandel engagerad politiker. Det var skillnad förr. När rollerna var så fördelade att mannen inte hade annan roll än att dra in ekonomin medan kvinnan skötte allt resten utan att få förståelse och respekt för vad det faktiskt innebar. Man vill ju tro att Birgittas erfarenheter hände för flera hundra år sedan, men faktum är att hon fyllde 81 år häromveckan. Det är himla coolt. Och också lite skrämmande. För i mångt och mycket har vi kommit långt, och i så mycket annat står vi och stampar eller tom kliver tillbaka.

Som centerpartist är det för mig självklart att jag och min familj ska kunna välja vår väg i livet samtidigt som vi också har i uppgift att bidra till samhället och det gemensamma. Att skydda de svagare, sjuka, äldre och att ge den bästa grogrund för våra barn att växa och föra samhället framåt in i framtiden. Att höra de äldre generationerna som på olika vis kämpat för detta så länge och varit de som tagit/pushat fram de första stegen fyller mig med respekt och vördnad. Idag tar vi för givet det de var pionjärer för då. Alla dessa starka kvinnor som stuckit ut hakan, som fått utså hån och spe, som fått så mycket hat riktat mot sig – förändring skrämmer och hotar.

Tänk alla män som idag har möjlighet att vara med när barnen växer upp, som får ta del av och utvecklas med sina barn, något som förr var mer förunnat kvinnan. Tänk alla barn som får se och lära känna båda sina föräldrar. Vad det också i förlängningen betytt för alla andra – det påverkar även jämlikhet för ras, sexuell läggning, religion osv. Om bara vi som driver och verkar för jämlikhet, lika värde och barns rätt i samhället idag fortsätter göra det, kommer nästa generation fortsätta. Och fortsätta. Det är det som håller humöret uppe när det känns som tyngst.

Jag mår så infernaliskt dåligt av att krafter som motverkar demokratin får utrymme i vårt samhälle. Med små små steg tar de sig in i demokratin med demokratiska medel, utmanar våra värderingar och värdegrunder men med ett mål som är allt annat än demokratiskt. Vi får aldrig slappna av och tänka att ”nu är det klart”. För det blir det aldrig.

Vad vore världen utan utvecklingspotential och utmaningar? Det är så viktigt att vi får plats att tycka olika. Det är genom att utbyta tankar och ideer som en lösning kan komma till stånd. Men det är ett skört tillstånd som vi alla måste ta vårt ansvar att värna. Som vi på inget vis får börja ta för givet. Vi måste stå upp mot de krafter som vill underminera och rasera allt det som byggts upp för att ta oss dit vi är idag. Det finns saker man måste göra, även om det är farligt och obekvämt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.

Annons: