Syrebrist på Långhalsens botten ger algblomning

Textstorlek:

Jerry Persson mäter syre och temperatur i sjön Långhalsen. Vid mätningarna i maj såg det bra ut men nu har syrehalten sjunkit till i princip noll vid botten.

Annons:

Jerry Persson och Annelie Carlén i Nyköpingsårnas vattenvårdsförbund tar prover på syrehalten i tre av länets sjöar under året. Förutom Långhalsen i Flen är det Runnviken i Tystberga och Bålsjön i Kila.

– I Långhalsen tar vi prover och mäter syrehalten vid de djupaste hålorna, det vill säga vid Snickartorpsfjärden, Torpfjärden och vid Spikön.

En gång i månaden paddlar de ut för att ta prover och göra mätningar.

Det är en del av miljöprojektet ”Rich Waters”. Lantbruksuniversitetet, SLU och Miljöinstitutet, IVL, ska ta fram ett verktyg för att upptäcka om en sjö har interngödning och i så fall hur mycket.

– När syrehalten sjunker läcker näringsämnen från botten till vattnet, det är interngödning, förklarar Annelie Carlén.

Så länge syrehalten inte är för låg ligger näringsämnen som fosfor och kväve bundet i sediment på sjöbotten, men när det blir syrebrist ändras förhållandena vid botten och fosfor frigörs.

Jerry Persson och Anneli Carlén är inte särskilt förvånade över att mätaren visar att syrehalten i Långhalsen sjunker snabbt ju längre ner mätaren kommer. Förra året var det mycket höga halter av fosfor i sjön och kraftig algblomning.

– Det pågår olika försök att få stopp på interngödningen, men om det är lite oklart hur det fungerar , säger Jerry Persson.

Till exempel ska sjön Öljaren i Katrineholm bottendammsugas. Det fosforrika materialet ska upp på land och spridas som gödselmedel i skogen och åkrarna i området.

– Det kostar väldigt mycket pengar, säger Jerry Persson.

Upplands Väsby och Sollentuna kommuner behandlar Norrvikens bottnar med ett aluminiumbaserat medel för att minska läckaget och förbättra vattenkvaliteten.

– Jag är tveksam om det är rätt metod. Fosfor är en ändlig resurs och man vill ha den kvar i grödan.

Annons: