Nya kapitel om Tintomara

Textstorlek:

I helgen är det dags för den 50:e Tintomaravandringen. 90-åriga Sven Jonsson från Stigtomta har varit med på alla.

Annons:

– I början var det mer av en strapats. Det var en tre mil lång vandring och vi byggde vindskydden själva, berättar Sven.

Vandringen är inspirerad av Carl Jonas Love Almqvist litterära figur Tintomara, ett mytisk, androgynt, naturromantiskt väsen som utforskar skogarna runt Stavsjö och kolmården. Men det var egentligen Hans Lindmans ”I Tintomaras spår – vandringar på Kolmården” som väckte idén.

De första 20 åren var det Fritz och Anna-Lisa Strömqvist som i Norrköpings Frisksportares regi arrangerade den årlig vandring i Kolmårdens natur, men de senaste 30 har Sven Jonsson och Bert Lindgren i Nyköpings Frisksportare tagit hand om.

– Det började med att vi gick ett kapitel om året i Hans Lindmans bok. Efter 20 år var kapitlen slut, då fick vi börja skriva egna, säger Sven.

Nu för tiden är vandringen en mil.

– Det tar fem – sex timmar att gå. Vi stannar och pratar om allt vi ser. Bert Lindgren är biolog och berättar om ovanliga växter och fåglar.

I år går vandringen i Åboravinen nordväst om Stavsjö. Området ligger i en dalgång mellan sjöarna vibjörken och virlången, vid Åbo.

Enligt länsstyrelsen beskrivning av området har bäcken har skurit sig djupt ned i lager av sandigt material och bildat en bred tydlig ravin.

– Bert och jag har varit där 15 gånger för att rekognosera. Det är höga naturvärden men sevärdheterna ligger inte precis vid stigen. Vi har tittat ut platserna och under vandringen stannar vi till vid olika intressanta växter, svampar och lavar.

Övernattningen har också förenklats. Sven och Bert har kört dit både byggmaterial och mat. Hittills har över 50 personer anmälts sig till vandringen.

– Många kommer igen flera år.

Sven har gått 49 gånger och tycker fortfarande det är roligt. Han har kryckorna med sig och kommer sist. Han konstaterar att någon ska göra det också.

Under åren har de sett en del ovandliga fåglar och växter.

– Vi såg Kambräken en gång och Bert sa att det var lika otroligt som att vi skulle möta kameler. Strax efteråt gick vi förbi en hage med fyra kemeler, säger han och ler.

Annons: