Renskrev 107 år på fem

Textstorlek:

107 år sammanfattat på 640 sidor. I fem år arbetade Ingegärd Jonsson med att sammanställa samtliga av Östra Vingåkers sockenprotokoll som nu blivit bok.– Det har blev en del vidbränd potatis under arbetets gång, säger Ingegärd.

Annons:

I arbetet med protokollen har Ingegärd både läst, tolkat och renskrivit texterna. Ett synnerligen tidskrävande arbete eftersom dåtidens svenska språk var något annorlunda jämfört med det vi har i dag.

På 1700-talet var det svenska skrivspråket tydligt influerat av tyskan.

– Det var nästan som att läsa ett främmande språk – väldigt mycket bisatser hit och dit. I dag hade man kunnat stryka hälften. Dessutom hade människorna på den tiden en annan stavning och en annan handstil. Så det var en utmaning att gå igenom texterna, men till slut lär man sig känna igen meningsföljderna, säger Ingegärd.

Hon är uppvuxen i Östra Vingåker och även om hon numera bor i Örebro är bandet till hemorten starkt. Sedan tjugo år tillbaka är hon medlem i hembygdsföreningens redaktionskommitté, och det var så hon halkade in på mastodontarbetet med sockenprotokollen.

– Dåvarande ordföranden Ingemar Ernberg och Erik Östdal hade fått nys om att alla protokollen fanns sparade på riksarkivets internettjänst och tyckte det var intressant. Dock var ingen som hade tid att ta itu med det, säger Ingegärd.

– Men till slut sa jag att ”jag har ju jobbat på apotek, och vi kunde ju läsa alla möjliga konstiga handstilar – jag kan försöka”. Dessutom gillar jag problemlösning.

Sagt och gjort. År 2005 fick fick Ingegärd sitt inlogg till SVAR, riksarkivets digitala plattform, och det mångåriga arbetet kunde börja.

Mellan 1755 och 1862 skrevs inte mindre än 506 sockenprotokoll i Östra Vingåker – Ingegärd har gått i genom alla.

– Men jag tycker att det har varit jättekul hela vägen. Det har funnits perioder då jag verkligen varit fast i protokollen, säger Ingegärd och skrattar.

Sockenprotokoll var ett slags informationsbrev som författades av prästen i socknen. Under den här tidsperioden var kyrkan socknens centrum och prästen ofta den enda som kunde skriva.

Vad protokollen handlade om var lite olika, men de kunde exempelvis ta upp problematiken med fattiga barn, rika adelsmän eller instruktioner för hur klockaren skulle sköta sitt arbete.

Ingegärd säger att hon haft en stor fördel av att vara uppvuxen på Östra Vingåker när hon arbetat med sockenprotokollen eftersom hon känt igen många av platsnamnen som beskrivs i texterna. Ändå har hon även lärt sig väldigt mycket. Längs vägen har det uppstått flera intressanta sidospår.

– Det har blivit att man googlat på ord man inte förstår och forskat i källor runtikring. Jag har lärt mig om mått och vikt, riksdaler och skillingar, präster och klockare och mycket mycket mera.

Är det något du läst som har överraskat dig?

– Att det är såpass lika nu som det var då. Enda skillnaden nu mot då är att vi är mer globala i dag. I dag klagar man på tiggare från Europa – då klagade man på tiggare från grannsocknen Västra Vingåker. Människorna då brydde sig om samma saker.

År 2011 blev Ingegärd Jonsson klar med renskrivningen av protokollen, men det dröjde fram tills förra året innan arbetet blev bok och hamnade i tryck. Totalt 640 sidor har det blivit.

Ingegärd hoppas att hennes arbete ska kunna användas till framtida forskning.

– Jag hoppas boken ska användas till att undersöka hur livet såg ut i en liten socken på den här tiden eller, eller för att se hur det svensk språket utvecklats över tid.

Annons: