De sjunger ut om kvinnor

Textstorlek:

Med fackeltåg genom stan, operasångerskor som sjunger ut, föreläsningar och diskussioner firas Internationella kvinnodagen i Sörmland. – Nu går vi vidare, #metoo var inte ett tillfällig upprop, säger Ingrid Falk i Musikens Hus Akademien i Katrineholm.

Hon bor i Sparreholm och är en av sångerskorna i nätverket #visjungerut. Tillsammans med sju andra sångerskor ska hon sjunga för jämställdhet och respekt i Katrineholm.

– Det känns naturligtvis bra att #metoo-uppropet lett till att många fler vågar prata om övergrepp och förtryck. En häftig bieffekt är känslan av gemenskap som växt fram, systerskap, säger hon.

I kölvattnet av #metoo har olika yrkesgrupper, en efter en, lämnat sina vittnesmål under olika hashtags. Under #visjungerut har 700 operasångerskor i Sverige samlats och berättat om trakasserier, övergrepp och våldtäkter – allt inom yrkets ramar.

– Det visade sig ju att många yrkesgrupper behövde sjunga ut, och vi lyfter frågan även för de som inte har lika starka stämmor, säger Ingrid Falk.

Sista helgen i januari hölls konserter under hashtagen #visjungerut i Malmö, Göteborg och Stockholm. Ingrid Falk säger att konserten i Katrineholm är ett eko av de konserterna.

Ett flertal sångerskor och pianister verksamma i Stockholm, Sörmland, Göteborg och Malmö medverkar med ny och gammal musik av kvinnliga tonsättare, dessutom läser de upp vittnesmål ur uppropet.

Men redan klockan fem på eftermiddagen startar ett fackeltåg som invigning på kvinnodagen i Katrineholm. Temat är ”Din kropp är din”.

På Kulturhuset Ängeln visas bland annat dokumentärfilmen ”Pornland – hur porrindustrin kapat vår sexualitet” om hur porr blivit stapelvara i amerikansk kultur.

Kulturföreningen Fogelstad arrangerar samtal om #metoo och Katrineholm.

– Det som kom fram under #metoo-uppropet kräver förändring och även om man vill ha den förändringen kan det vara svårt att faktiskt genomföra den. Vi tycker det är ett bra tillfälle att lyfta sakfrågan, säger Elisabet Thorp i föreningen.

I Eskilstuna börjar kvinnodagen med att Jämställdhetsberedningen bjuder på frukost i ABF-huset. Sedan är det föreläsningar om bland annat om förlossningsvård, män i förskola, prestationskrav och härskartekniker.

Rebecka Bohlin, en av författarna till ”Fem härskartekniker. Femtio motståndsstrategier” delar med sig av metod och teknik. Hon synliggör makten bakom förtrycket, förlöjligandet, förvirrandet och skammen. Och delar ut verktyg för att bemöta det.

Det är ju ingen nyhet att kvinnornas historia är på det stora hela rätt bortglömd, men idag lyfter stadsarkivet och stadsmuseet fram kämpaglöd och tragedier i Eskilstunakvinnornas historia.

Den sista kvinnan som avrättades i Sverige, Anna Ersdotter i Eskilstuna, är ett av de kvinnoöden från 1600-talet som Åsa Egeld och Susanna Pousette Blomé från stadsmuseet har tittat närmare på.

80-åriga Anna Ersdotter avrättades för häxeri. Var tid har sina glasögon och 1600-talets Sverige var präglat av religiositet. Åsa Egeld, som läst domstollsprotokollet tror att förhäxningen och besattheten som helt enkelt var sjukdom.

–  Hon var fattig och ville ha snus och lite småsaker av en bonde. Han nekade och efter några dagar var han halvsidesförlamad, berättar Åsa Egeld.

Han påstod att hon gett honom en förbannelse, medan hon svarar rätten förvirrat och med konstiga påståenden.

– Jag tror han fick en stroke och hon var dement. Men på 1600-talet såg rätten det som en nådegärning att halshugga henne när hon nu bad om förlåtelse. Och det var bäst att göra det snabbt innan djävulen tog henne igen.

Det är ett av de kvinnoöden som Åsa Egeld berättar om på stadsmuseet idag.

Även stadsarkivet delar med sig av kvinnohistoria.

I Torshälla brann kampen för kvinnlig rösträtt. Torshälla FKPR (Föreningen för kvinnans politiska rösträtt) var en av 117 föreningar runt om i landet som kämpade för att kvinnor skulle ha rösträtt på samma villkor som män.

– De måste haft en rejäl fighting spirit för de möttes av ett kompakt motstånd, av både män och kvinnor. Män, i alla läger, ville behålla den politiska makten och inte släppa i några kvinnor på den arenan, säger Oskar Nilsson på stadsarkivet i Eskilstuna.

När beslutet om rösträtt fattades (1919) om att kvinnor skulle få rösträtt på samma villkor som män samlades föreningen till fest. Men som det står i föreningens årsberättelse hade kampen bara börjat. ”Vi vilja arbeta för hemmen, för barnen, vi vilja humanisera världen, vi vilja nå idealen.”

Oskar Nilsson har en favorit bland alla jämställdhetsivrande kvinnor. Mina Eriksson (1863-1935) var i perioder mellan 1902 och 1910 ordförande i Eskilstuna socialdemokratiska kvinnoklubb.

Hon var alltså närmare 40 år när hon började engagera sig politiskt och då kämpade hon för bättre arbetsvillkor för tjänsteflickor och för ”barnuppfostringsanstalter” (daghem) som skulle göra det möjligt för ensamstående kvinnor att arbeta.

Hennes bakgrund som tjänsteflicka och ensamstående mor påverkade henne politiskt.

– Hon fick inte gehör för sina idéer, men hon var tidigt ute och kämpade för barnomsorg och rätt att försörja sig själv, säger Oskar Nilsson.

Det är alltså ett fullspäckat program, på vissa håll i länet, under Internationella kvinnodagen.