Sällsynt grön integration

Gaafar Hassan har gått från getter i Eritrea till kalvar på Fräkentorp utanför Malmköping. Foto: Karina Frölund
Textstorlek:

– Jag tycker om djur och vill gärna jobba med dem, säger Gaafar Hassan.
Han är en av de få nyanlända som fått praktikplats och sedan jobb i den gröna näringen i Sörmland.

Gaafar matar de otåliga kalvarna på Fräkentorp med mjölk. När han bodde i Eritrea var herde och skötte 30 getter som han mjölkade två gånger om dagen.
– Han är verkligen bra med djuren, så lugn och fin, säger Eva von Heideken.
Det är hon och maken Tomas von Heideken som är Gaafar Hassans arbetsgivare. De är vana att ha praktikanter från Ukraina som kommer till Sverige via IRE, International Rural Exchange.
– Men att ge praktikplats eller anställa någon med hjälp av de stöd som arbetsförmedlingen har för nyanlända visade sig vara så otroligt mycket krångligare, säger Eva von Heideken.
Den första som ville praktisera på Fräkentorp kom från Syrien.
– Men när vi var överens om en plats sa bort arbetsförmedlingen att det inte finns någon framtid inom lantbruket, så det var ingen idé han satsade på det, berättar hon.
Besviket bestämde sig Eva för att det var sista gången hon försökte ta emot någon nyanländ praktikant.
– Jag tycker att arbetsförmedlingen leker med vår tid. De kommer hit, ska visas runt och sedan blir det ändå ingenting.
– Om det inte vore för Kristina Simonsen i Valla på företaget Goodstart och en entusiast på arbetsförmedlingen i Finspång hade vi aldrig klarat alla turer för att ta emot Gaafar.
Han bodde då i Rejmyre och vill gärna arbeta med djur. Kristina Simonsen övertalade Eva och Tomas att ge honom en chans. Och det började med tre månaders praktik.
Gaafar har inget körkort och var då bosatt i Rejmyre. Det är i princip omöjligt att ta sig därifrån till Fräkentorp varje dag utan körkort.
– Han fick bo i ett hus gratis här på gården de första tre månaderna när han fortfarande hade lägenhet och hyra att betala i Rejmyre, säger Eva.
Gaafar började sin praktik på våren. Det var full fart på gården och allt skulle ske, vårbruk, mjölkning, staket och djur som skulle ut.
– Som tur var hade vi en tysk praktikant från Ukraina som ville se ekologiskt lantbruk i Sverige. Han tog sig tid och tog hand om honom lite extra. De jobbade tillsammans, pratade mycket och spelade schack.
Arbetsgivare som anställer nyanlända invandrare kan få 80 procent av lönen i bidrag. Och Gaafars praktik fungerade så bra att Tomas och Eva bestämde sig för att han skulle få fortsätta som anställd. ”Vi trivs bra med Gaafar, han är så trevlig och lättsam och smälter bra in i gårdens gemenskap”
– Det var ett sådant krångel med papper att vi fick förlänga Gaafars praktik ytterligare tre månader för att få ordning på allt.
Det var inte enbart alla blanketter som Eva och Tomas skulle fylla i som var besvärliga, även Gaafar fick en hel del papper.
– När svenskan och engelskan är mycket knackig är det svårt att svara på alla frågor från myndigheten.
Allt tog lång tid och utspelade sig under jordbrukets högsäsong. Ett problem i sammanhanget är att Eva och Tomas har ett enkelt bolag, vilket är ganska vanligt i jordbruksföretag där man är två som driver verksamheten.
Men ett enkelt bolag är inte en juridisk person och Arbetsförmedlingen kräver att någon kan göras ansvarig, till exempel för arbetsmiljön.
– Men då fick vi återigen hjälp av den fantastiska kvinnann på Finspångs arbetsförmedling. Utan henne hade det aldrig gått att genomföra det här. Hon var otroligt positiv, engagerad och envis och hjälpte till på alla sätt vilket avgjorde saken, säger Eva.
För att lösa problemet fick Arbetsförmedlingen teckna avtal med en av personerna i bolaget i stället.
– Vi är glada att det fixade sig, men det är ett enormt resursslöseri. Vi behöver massor av hjälp men blir istället överhopade av papper och byråkrati, i princip för att sysselsätta arbetsförmedlingen.
Karina Frölund