Linfält spås ljus framtid

En linblomma blommar en dag, sen faller kronbladen av. Foto: Anita Hedlund
Textstorlek:

TYSTBERGA Linåkrarna är mer än bara vackra blå fält längs sommarsörmlands vägar. Linfrö efterfrågas mer av konsumenter och linoljefärgen används allt oftare. Linodlaren Stefan Ranch tror att det kommer bli mer populärt att odla lin i framtiden.

På flera platser i Sörmland har bilister plötsligt trampat på bromsen under några juliveckor,

– Vad är det här, det ser ut som en sjö?

Det är vackert blåböljande linåkrar som väckt en sådan uppmärksamhet.

– Det syns särskilt på förmiddagen, linet slutar blomma mitt på dagen, säger Stefan Ranch, som odlar lin på Hånö marker, på båda sidor om väg 219.

– Om förmiddagen varit mulen kan det bli en liten blomning på eftermiddagen. En blomma blommar bara en dag, sen faller blombladen och frökapseln bildas, fortsätter han.

Man har hittat linfrön och linne i fornegyptiska gravar, vilket innebär att man odlade och beredde lin redan för 7 000 år sedan.

Linodlingen har inte en lika gammal tradition i Sverige, men yrkesmässig produktion har varit praktiskt taget nedlagd. Odlingen av oljelin försvann då det statliga stödet drogs in på 1950-talet.

Spånadslinet försvann i slutet på 1960-talet, då det sista linberedningsverket lades ned. För hundra år sen tillverkades ryckningsmaskiner, kanske in på 1920-talet, men spånadslinet krävde för mycket handarbete för att passa här.

Odlingen av spånadslin har fortsatt i Östeuropa.

Då Sverige gick med i EU 1995 återuppväcktes odlingen av oljelin, eftersom den gynnas av EU:s stödsystem.

Stefan Ranch arrenderar sedan ungefär 15 år jordbruket på Björksund i Tystberga, där Hånö marker numera också ingår.

Vid EU-inträdet drev Stefan en gård i Uppland, tyckte det var intressant att prova på en ny gröda och sedan dess är han linodlare. I år odlar han cirka 70 hektar med lin, det varierar från år till år beroende på hur det passar in i växtföljden.

– Linet har sin givna plats i växtodlingen, tycker Stefan.

– Det är en bra omväxlingsgröda, bryter dominansen av stråsädesgrödor. Roten luckrar bra, linet kan fungera som jordbearbetare, man kan så höstvete utan plöjning.

Han säger att det kan vara lite besvärligt att odla lin innan man lärt sig. Det är olika egenskaper hos linet som kan ge problem, till exempel måste man ha sylvassa knivar vid skörden. Och man kan bara skörda vid torrt väder.

Stefan odlar också gräsfrö, som han stränglägger och han stränglägger även linet. De flesta direkttröskar med vanlig tröska. Linet lindar sig gärna i tröskan.

– Börjar bara några strån att linda sig, så bygger det snabbt på sig till en härva som är svår att få bort och då frågar man sig själv varför man inte tog bort de där första stråna?

Väl skördat är linet lätt att hantera, men en säck med linfrö kan inte stå, fröet är för glatt.

– Finns det minsta hål någonstans i hanteringen kommer linet ut. Man brukar säga att linet nästan kan rinna i uppförsbacke, säger Stefan.

– Linets enda fiender är jordloppor, de kan komma vissa år och äter då upp de späda plantorna. Men  Jordlopporna blir aktiva först vid plus 15 grader, så med tidigare sådd har plantorna hunnit växa till sig och bli oaptitliga innan lopporna kommer igång.

Stefan säljer till Lantmännen eller till dem som betalar bäst och mycket går på export till Holland, Tyskland och Frankrike.

Oljelinet har många användningsområden, linoljefärgen används allt mer och mycket går till humankonsumtion, som linfrö i frukostfil och i bröd.

– Nu efterfrågar ju alla naturliga produkter, lin är naturligt och kommer säkert att öka framöver. Och för odlaren gäller att det går åt mycket mindre svordomar över linet ju mer man lärt sig.

Anita Hedlund