Allting har sin tid

Textstorlek:

Tid är något vi måste förhålla oss till dagligen, för att inte säga hela tiden, och det är konstigt att det är så svårt att förklara vad det är. Nuet är särskilt flyktigt: det hinner knappt inträffa förrän det är ett då. Att tid måste indelas är uppenbart. Att dagar och nätter regelbundet följer på varandra, att dygnen blir årstider som också återkommer, bör ha stått klart för våra förfäder redan innan de blev människor i modern mening. Därnäst bör de ha upptäckt månens variationer i utseendet och tagit dem till hjälp för att hålla reda på årets lopp.

Det här är effekter av planeternas rörelser och de går inte riktigt jämnt ut. Men med hjälp av dem kan man räkna dagar/dygn, månader och år. Det nordiska ordet år, engelska year, tyska Jahr, grekiska horos (även ’tid’) och många andra går tillbaka på en indoeuropeisk stam som kanske betydde ’vår’. Äring är avlett av år och betyder ’årsväxt’.
Att månadsindelningen är uppkallad efter månen är lätt att se; dess namn i många språk härstammar från ett ord i sanskrit, ma-mi som kan ha betytt ’tidmätare’. Dag, med avledningen dygn, finns i snarlika former i flertalet germanska språk och kommer också från sanskrit, där det kanske betydde ’sommar’ eller ’tid när solen bränner’. Veckan är en astronomiskt oberoende tidsindelning som i västerlandet är starkt förknippad med Bibelns skapelseberättelse – men själva ordet vecka anses vara germanskt (därifrån utlånat till finskan i formen viikko) och betyda ’växling, följd’.
Romare och greker tillämpade tydligen inte judisk tidmätning; de verkar i varje fall inte ha haft något riktigt bra ord för vecka. Lat. septimana ’sjudagarsperiod’, varav italienska settimana, spanska semana och franska semaine, tillkom kanske först i kristen tid.
Det var babylonierna som först delade in dygnet i 24 timmar, kanske så tidigt som på 1000-talet före Kristus. De bodde kring floderna Eufrat och Tigris och de skrev med kilskrift, de använde två siffertecken, 1 och 10, med vilka de skrev tal upp till 59; från 60 började de om. Detta kallas sexagesimalsystem, eftersom 60 fungerade som delningstal.
Kanske var det ytor och rymder, inte tiden, som först behövde finindelas. Kanske började det så här: den vackra liksidiga triangelns vinklar fick det godtyckliga men runda värdet 60 grader. Sex liksidiga trianglar bildade en sexhörning, som kunde skrivas in i en cirkel, vars vinkelsumma då blev 360 (6 x 60). Men graderna måste delas ytterligare. Nutida terminologi är latinsk. En grad (lat. gradus ’steg’) delades i 60 minuter (av lat. pars minuta prima ’första minskningsdelen’, av minuere ’minska’) och en minut i 60 sekunder (av lat. pars minuta secunda ’andra minskningsdelen’). Man använder alltså olika bitar av de latinska fraserna, men det fungerar smidigt så.
Vad babylonierna kallade sina grader, minuter och sekunder framgår förmodligen någonstans i bevarad matematisk kilskriftstext, men jag har inte lyckats ta reda på det. När jorden långt senare hade konstaterats vara ett klot, delade man in även den längs ekvatorn på samma sätt i 360 grader, minuter och sekunder. Vad de babyloniska timmarna hette vet jag inte heller, men indelningen blev densamma, i minuter och sekunder.
Ordet timme är en biform till tid, som är ett germanskt ord. På latin heter timmen hora, varav franska heure och engelska hour. Och hur kom så babylonierna fram till 24 timmar på dygnet? Kanske dag + natt, 2 x 12 (eftersom 5 x 12 = 60). Man skulle vilja återuppliva några och fråga dem.
På senare år har vi, mest i sportsammanhang, fått ett par udda pluralformer: minutrar och sekundrar. De har säkert inspirerats av pluralerna metrar och centimetrar, även de från sportspråket: Han tröttnade märkbart på de sista metrarna före mål; det var millimetrarna som avgjorde i simfinalen. Man får känslan av att allt går i ultrarapid. De sista minutrarna av matchen handlade det bara om att hålla nollan; han hade inte sekundrarna på sin sida.
Språkvården godkänner metrarna; det är en regelbunden böjning enligt samma system som åker, åkrar och jumper, jumprar. Men minutrar och sekundrar ogillas starkt, exempelvis i Språkriktighetsboken, 2005. Det ska heta minuter och sekunder, även i slutet av en match.
Kerstin Pettersson