Politiserande myndigheter

Textstorlek:

Ska statliga myndigheter utforma politik och bedriva lobbyverksamhet? Eller ska de verkställa och utföra den politik som regering och riksdag först slagit fast?

I den förvaltningspolitiska modell som historiskt utmärkt Sverige och Finland åläggs självständiga ämbetsverk att utföra den politik som folkvalda i riksdag och regering bestämt. Efter 1990 kom en ny typ av ämbetsverk vars uppgift i huvudsak består i ”ideologiproduktion”, som professorn i statsvetenskap vid Universitetet i Oxford, Bo Rothstein, uttrycker det (DN debatt 2016-10-02).

Han pekar på negativa effekter av att man på detta sätt ”förstatligar utformningen av politikens ideologiska innehåll”. Med politiserade myndigheter får man den parlamentariska demokratin att ”snurra baklänges”. Folkstyre går ut på att staten ska göra det som folket vill, inte tvärtom.

Men om generaldirektörer och tjänstemän lägger fram förslag som därefter ska förankras av politikerna i väljarkåren blir folkrörelser, partier och fristående opinionsbildare överflödiga. Om man kan bilda opinion som betald tjänsteman i en myndighet, varför ska man då engagera sig ideellt, frågar Rothstein retoriskt.

Politiseringen kan också påverka tjänstemäns integritet, menar professorn. Forskning visar att länder med låg korruption och hög kvalitet i offentliga institutioner utmärks av att man håller tillbaka en politisering av de offentliga myndigheterna. I stället prioriteras meritbaserad rekrytering. Ingen ska få jobbet på politiska grunder.

Sveriges Kvinnolobby stödjer regeringsförslaget om en jämställdhetsmyndighet, det senaste tillskottet bland myndigheter med ideologiproduktion som främsta uppgift.

Första punkt på organisationens kravlista är att myndigheten ska ligga ”centralt i Stockholm”. Kanske hägrar välbetalda jobb innanför tullarna?

Statsvetarens varningar är berättigade. Länder som kännetecknas av statlig ideologiproduktion är sällan eller aldrig demokratier eller rättsstater. I sin mer extrema form ser vi sådant förekomma i Nordkorea, Kuba, Kina samt i en rad ofria stater där religion styr över lagar och rättsväsende.

Syftet med ideologiska myndigheter kan vara vällovligt. Jämställdhetsmyndigheten är bara det senaste exemplet – och vem kan vara emot ökad jämställdhet?

Andra exempel är Ungdomsstyrelsen, Djurskyddsmyndigheten och Finanspolitiska rådet.

Men ett gott syfte innebär inte automatiskt att alla medel är tillåtna. Se på historien! Sverige behöver knappast fler myndigheter.

I stället borde en förutsättningslös utvärdering ske av den ymniga svenska myndighetsfloran. Och: ämbetsverk ska verkställa demokratiskt fattade beslut, inte pracka på medborgarna den ena eller andra ideologin.

Bo Höglander