Tid för reflektion

Textstorlek:

Med vänsterfoten inplastad på toalettstolen balanserade jag på den högra i duschen. Så har jag stått varannan dag under sex veckor.

Varje gång funderade jag på hur det skulle se ut om någon av en händelse fick för sig att kliva in i badrummet och se mig stå där i denna märkliga nakenpose. Men nöden har som bekant ingen lag.

Jag har opererat en eländig Hallux valgusknöl och även kortat en tå. Ingreppen har gått bra, men krävde alltså sex veckors sjukskrivning. En lång tid för en frilans som förväntas dra in en och annan krona till sin försörjning.

Det är första gången under mitt femtonåriga företagarliv som jag har uppburit sjukersättning. Bara det en intressant erfarenhet. Det var en lång process innan jag beslutade mig för att göra ingreppen. Inte för operationen i sig utan snarare för hur jag skulle hantera den långa sjukskrivningsperioden. Att vara ledig mellan hägg och syrén har varit en ynnest. Jag har suttit med min bandagerade fot i högläge och sett den vackra grönskan spira.

Efter ett par veckor upptäckte jag att mina tankar hade gått ner i varv. Jag bara satt där och lät tiden gå utan att känna krav på prestation. Det lite slitna uttrycket att ”vara här och nu” fick plötsligt en tydlig mening och den gjorde gott. Verkligen gott. Tankarna har fått utrymme, men också tid att tänka till punkt.

Det är viktigt att få tid för reflektion. Jag tror mig veta att vi är fattiga på det idag. Telefoner och datorer tar ofta vår tid i anspråk, så även min. Numera har vi sällan en naturlig reflektionstid i våra liv. Ni vet känslan att sitta på en buss eller bara vara och låta hjärnan varva ned och tankarna fara iväg. Om vi inte ger oss tid att reflektera över en situation blir det inget kvar i oss som vi bevarar och låter sjunka in. Vi forsar på utan att ta med oss erfarenheten.

Reflektionen i sig, tänker jag, är som ett lärande. Livet är för många fyllt av måsten och aktiveter och vi tycker att livet går fort. Om vi istället stannar upp och ger oss tid för reflekterande tankar inbillar jag mig att vi medvetandegör tiden och får mer av den. Åtminstone har en god vän till mig konstaterat att reflektion har med just tid att göra. Jag tror hon har rätt. Hon sa också något annat tänkvärt, att reflektion av en del anses som fult. Det är helt enkelt inte tillräckligt produktivt. Ineffektivitet är inte inne. Idag ska vi producera så mycket som möjligt på kortast möjliga tid. Frågan är hur länge den tesen håller?

Sedan ett par veckor tillbaka står jag i duschen med båda fötterna säkert på golvet. Vattnet låter jag strila över mig samtidigt som tankarna får sväva fritt. Nu i en reflekterande pose som ingen skulle reagera nämnvärt på om de fick se mig näck.

Kerstin Svenson