Omvandlad gruvhistoria

En sommar gick Åke Agneflo förbi ett gäng som vakade vid kolmilan i Skottvång och kort därefter så gick han med i gruvföreningen som förvaltar området. Foto: Esfar Ahmad
Textstorlek:

Det som för länge sedan var en slitig arbetsplats för gruvarbetare är idag välbevarat, nu står här ett värdshus och ett stenkast från gruvan passerar Sörmlandsleden.

– Ibland kan det hända att det kommer in äldre män, kanske runt 90 år och berättar att de jobbade här för 50 år sedan, säger Dave Mcdermid, värd på gruvmuseet som idag står vid den gamla gruvan.

De första dokumentationerna från Skottvång är daterade till 1500- talet och år 1634 vet man att här fanns två stugor, ett stall och en uppfordringsvind för att hissa upp malmen.

Under gruvans tidiga år tillverkades kanoner och kanonkulor. Med tiden förändrades detta och istället började man tillverka plogredskap.

Idag förvaltar Östra Sörmlands gruvförening över gruvområdet med syftet att värna områdets kulturhistoriska arv.

Besökare som vill övernatta i Skottvång kan få hyra den före detta undantagsstugan berättar Åke Agneflo, ordförande i föreningen.

– När mannen som jobbat i gruvan trillade av stolen så fick familjen flytta till undantagsstugan, säger han.

Det var hårt arbete för gruvarbetarna, framförallt de som arbetade längst ner i kedjan, och allt gjordes för hand med hjälp av slägga, handborrar och senare lufttrycksborr.

– Om man inte uppfyllde vad som skulle göras så fick man flytta härifrån, säger Åke.

Det finns inga exakta siffror på hur många som skadades allvarligt eller dog men Åke berättar att det var många.

– Det var bara gruvfogden som fick åka ner i gruvan med baljan.

Det var ett privilegie att få åka med baljan som hissades upp och ner. För att komma ner till den 245 meter djupa gruvan fick arbetarna istället klättra ner för stegar. Samtidigt fanns det inget naturligt ljus och det forsade ständigt in vatten som skulle pumpas upp. En malmtunna fylld med stenar är idag uppställd i gruvmuseet, runt omkring är fotografier och upphittade redskap utställda för nyfikna besökare.

I ett rum bredvid har den gamla gruvan hägnats in, förmodligen för att skydda besökare från att trilla ner i det nu vattenfyllda hålet.

– Utan gruvorna hade det bara varit skog här ute, det hade inte funnits någonting, berättar Åke.

Desto aktivare är kolmilan ett stenkast från museet. Där ligger vedträ uppradat i högar runt en stor cirkel på marken gjord av kolrester från årets senaste mila.

– Kolen användes i järnbruken. Så gjorde man överallt här ute, säger Åke.

FAKTA Gruvområdet 

Gruvdriften vid Åkers bergslag som Skottvångs gruva är en del av avslutades 1945, när den sista gruvan lades ner. Innan dess, redan under 1920- talet så hade många järnmalmsgruvor i Sverige avvecklats, inkluderat Skottvångs gruva. Av 300 gruvor så återstod bara 100 stycken.

Det är mineralen magnetit som utvanns från Skottvångs gruva. Magnetit är en naturligt magnetisk järnmalm med en järnhalt på 50 procent. Med hjälp av en magnet kan besökare på gruvmuseet testa den magnetiska kraften som mineralen ger.

Östra Sörmlands gruvförening har kolat i mila sedan 1990 och är idag en populär attraktion för många besökare. I år kom det 373 besökare på Kolmilans första dag. Varje kolmila får ett kvinnonamn och i år har den döpts till Gerd.

Källa: Östra Sörmlands gruvförening

Esfar Ahmad