Traditioner och mångkultur i jul

Textstorlek:
Annons:

Staffan han vattnade fålarna fem, tro en så väl uppå han.
Herodes konungen råder över den ty vår
Staffan vare vår styre och rådman

Denna vackra Staffansvisa sjöngs av sångerskan Svea Jansson från Nagu i Åbolands skärgård, hon som bar på en av de största sångskatterna; över 1.200 visor kunde hon utantill vilka spelats in av bland annat Svenskt Visarkiv och Sveriges Radio. Melodin hon sjunger har klart medeltida drag och berättar den gamla myten om Sankte Staffan som var stalledräng hos Kung Herodes. Han såg stjärnan på himlen och meddelade Kung Herodes att en ny konung var född. Herodes blev rasande och på sant patriarkalt maner beordrade han att Staffan skulle stenas. Så blev Staffan en av de första kristna martyrerna och tillika hästarnas skyddshelgon.

Julfirandet är en fascinerande blandning av både förkristna och kristna symboler. Här finns fruktbarhetsgudinnans Frejas katter kvar i av våra lussekatter, grisen Särimner återuppstår varje år i form av julskinkan på våra julbord, julbocken som står under granen minner om åskguden Tors bockar som drog hans vagn över himlen och innan jultomtens ankomst till vårt land så delades ju julklapparna ut av just en julbock. Enligt en åländsk julvisa är han dessutom en gammal elefant…. Och mandeln vågar en ju knappast nämna…Den representerar den mandelform som Jungfru Maria ofta är innesluten i, en symbol för det kvinnliga könsorganet.

Annandagen var också en speciell dag, hästarnas dag, sammankopplad med just Sankte Stefanos. På många ställen hade man då kappridning till en norrinnande källa. Den häst som kom först fram och drack förde med sig lycka till gården den kom ifrån, vattnet som förkristen symbol för en helig källa med en speciell kraft, ofta sammankopplad med en gudinna. (Minns Kerstin Ekmans ”Himmelsö Källa” i hennes bok ”Springkällan”, om den igensatta källan i Katrineholm). Senare blev denna kapplöpning en kappkörning på släde med efterföljande besök i olika gårdar, något min man var med om i Tornedalen 1940–1950-talen. Därefter Staffanssjungning och Stjärngossespel och med ett julfirande som varade just från annandagen till trettondagen, ett kalasande som vi fortfarande ägnar oss åt i full skala.

Uråldriga traditioner från flera religiösa källor har alltså blandats samman till det som idag är våra traditioner. Och till detta kommer då ”Kalle Ankas jul”, en särdeles ny tradition som vi firat sedan 1950-talet. Häromåret var vi på väg till julfirande i Älvkarleby i Uppland. Vi befann oss fortfarande på motorvägen då klockan. slog tre. Jag lovar, det var en hisnande upplevelse att färdas alldeles ensam på den fyrfiliga motorvägen.

Och för den som vill läsa mer om julens uråldriga symbolik rekommenderar jag Helen Egardts nyutkomna bok ”Julens symboler”.

God Jul önskar jag er alla!

Marie Selander

Annons: