Gammal teknik lugnar nutidsmänniskan

Textstorlek:

​Det kan kännas otidsenligt, men kanske har den stillsamma knypplingen något särskilt att ge den stressade nutidsmänniskan.

Annons:

Knyppla spets förefaller vara ett hantverk som inte i första hand är inriktat på resultat utan mera på tillverkningsprocessen.

– Om man är stressad och jagad, då är knyppling perfekt, det går inte att stressa. Och knyppelpinnar är sköna att hålla i, säger en av deltagarna på knypplingskursen på Stjärnhovs säteri.

– Det kräver total koncentration, är nästan meditativt, säger en annan.

Kursledaren Margareta Hjorth från Gnesta har lett kurser sedan 1965. Hon är utbildad i Vadstena som ”yrkesknypplare”, en kurs som syftade till att man skulle kunna lära andra.

Vad är dragningskraften i knyppling?

– Det är det fina, det spröda, säger Margareta Hjorth.

– Det har knypplats i Sverige sedan 1600-talet, säger Margareta Hjort, redan på 1500-talet finns spetsar beskrivna. Krigsänkorna hade lärt sig knyppla nere på kontinenten, det importerades knyppeldynor som ett slags änkepension.

I Sörmland är knypplingstraditionen inte så stark, särskilt inte om man jämför med grannlandskapet Östergötland. I Vadstena mättade spetsknypplingen på sin tid många munnar. Kvinnor och barn knypplade, och det finns en berättelse om en pojke som fick knyppla många alnar spets för att få ihop till sitt första par skor när han skulle börja skolan.

Carin Adlercreutz, som arrangerar kursen, tror att många människor i dag skulle må bra av att knyppla.

– Man rensar hjärnan. Det sägs att knyppling kan förskrivas på recept, säger hon.

Carin slår fast att hon är kursens sämsta elev, hon har aldrig knypplat tidigare, men som på många nybörjarkurser är de flesta deltagarna inga nybörjare. Däremot kan erfarenheterna ligga långt bak i tiden.

– Korsning – vridning – korsning, man behöver nästan prata för sig själv, men det går ju inte när man sitter på kurs. Det sitter kvar i huvudet fast det är 30 till 35 år sen. Mer och mer kommer fram vartefter man arbetar. Men det är faktiskt lite svårt. En svårighet är att hålla tråden lika lång på alla knyppelpinnarna, säger Birgitta från Nyköping.

Hon är på kursen tillsammans med Eva från Oxelösund som precis upptäckt ett misstag.

– Du måste skriva att jag upptäckte felet och fick bakåtknyppla i två centimeter! De som kan det här kommer att se det på bilden i tidningen, säger hon.

”Mer än 400 kvinnor ägna sig nu åt denna hemslöjd men fordom även män” sägs det i en beskrivning.

Fortfarande bedriver man i Vadstena en omfattande kursverksamhet i knyppling, och kurspresentationen finns även på engelska.

Som flera av våra traditionella slöjdtekniker väcker knypplingen intresse utomlands, bland annat i Japan.

Den här kursen äger rum i en nybyggd faluröd länga bakom en av flyglarna på Stjärnhovs säteri.

– Här ska vara bra för själen att vistas, säger Carin, som skapat huset och nu arrangerar kursen.

Här är meningen att man ska kunna brodera, sticka, virka, väva i ram eller i någon av de fyra vävstolarna. Carin ser fram emot att huset ska användas för kursverksamhet och sammankomster med hantverksanknytning.

– ”Centrum för gamla textila tekniker”, tyckte en rådgivare att jag skulle kalla det. Kanske lite pretentiöst, men nu heter det så, säger Carin.

Annons: