Lyxkänsla på sjukhuset

Textstorlek:
Annons:

Jag hoppades kunna bjuda Sörmlandsbygdens läsare på en trivsam, glad och positiv läsestund. Jag skulle vilja skriva om hur jag som glad pensionär njutit av en härligt skön sommar. Men det får bli någon annan gång.
Rent vädermässigt kom ju sommaren till slut. Men i stället för att njuta av det planerade, sköna och lata campinglivet vid Hjälmaren blev jag liggande på sjukhus just när sommarvädret blev som bäst. Jag råkade ut för en omöjlig olycka. Inne i en stillastående husbil bröt jag underbenet och krossade en fotled!
Saken är den att inför natten görs ett bord i husbilen om till en del av en säng. Det är inget konstigt med det och det är inte svårt. Jag har gjort operationen ett par hundra gånger utan problem. Men problem var precis vad det blev den här gången.
När jag hakade av den tunga bordsskivan från väggen gjorde sig min gamla skada i högerknät påmind. Ingen större sak egentligen, men jag fick tillräckligt ont för att jag skulle tappa greppet om den ganska tunga bordsskivan. Till slut orkade jag inte hålla bordet uppe utan tappade hela rasket på vänster ben och fot.
Det måste ha gjort rejält ont, även om jag inte minns det så tydligt. Min fru har berättat att jag skrek: ”Jag dör!” Det gjorde jag inte.
Efter åtta timmars väntan på sjukhuset fick jag veta att underbenet gått av och foten krossats. Doktorn lovade försöka dra foten och benet i rätt läge, men han trodde inte det skulle gå. Det gjorde det inte.
Efter en natts vistelse i en korridor på Kullbergska sjukhuset blev det transport till Mälarsjukhuset för operation. Jag fick veta att den hade ”gått jättebra” och transporterades tillbaka till Kullbergska.
Den här gången mötte mig rena lyxtillvaron på Kullbergska. Eget rum och tre TV-kanaler! För att inte tala om den fantastiska personalen! Undantagen, de lite mer trötta och lite mindre fantastiska, var få och dem har jag nästan lyckats glömma.
En olycka kommer sällan ensam, sägs det. Jag vill ingalunda kalla skickliga hantverkare för olyckor, men det ter sig lite olyckligt att hantverkare som beställdes för mer än ett år sedan kommer när jag ligger på sjukhuset. Men de var ju behövda och hjärtans välkomna.
Med tanke på att jag under överskådlig tid lär ha svårt att gå i trappor bestämde jag och min hustru oss för att flytta från över- till nedervåningen i vårt hus. Så medan jag låg på sjukhuset mobiliserade hustrun alla våra fyra barn och deras barn till att röja och städa den nedre lägenheten.
Min hustru fick ta på sig den föga avundsvärda uppgiften som logistik- och samordningsansvarig. Själv behövde jag bara låta mig rullas in i en nyröjd lägenhet med delvis nyinhandlade möbler i vårt nymålade hus.
Jag säger som en gammal vän: Det är inte roligt med sjukhus. Men det är väldigt bra att de finns!

Annons: