”Maxlön kanske vore ett alternativ”

Textstorlek:
Annons:

 

Så här års borde man egentligen bara sitta stilla och njuta av blomprakt, fågelsång och dråpliga fågelungar. Uggleungarna i ekbacken är redan stora. Helt plötsligt lyfte en hel svärm över huvudet. Brudbröden laddar inför midsommar. Det är en av de vackraste växter jag vet. I knopp lyser den röd – när de slår ut klär de betesmarken i ett vitt flor.

I den här pastorala omgivningen sitter jag och tänker på – pengar!

Pengar är inte allt, säger man. När man inte har dem är de ack så viktiga. Och skillnaden mellan fattig och rik har blivit tydligare; i världen och här hemma. De flesta reagerar över tiggarna som sitter utanför i stort sett varje affär med sina pappmuggar och filtar. Ska man ge eller inte ge? Pengar eller mat?

Rikedomen är lite mer abstrakt. Visst ser vi de dyra bilarna svischa förbi – och läser i tidningen om höga chefslöner, allt högre styrelsearvoden, de eviga bonusprogrammen – och konstruktioner som jag inte begriper mig på för framtida inkomster med så låga skatter som möjligt.

Jag såg en sammanställning av löner för ett antal statliga chefer och generaldirektörer. Den högst avlönade hade en månadslön på 166 000 kronor. Visserligen småpengar jämfört med det privata näringslivet, men ändå. Jobbar de fem, sex gånger så mycket som en sjuksköterska – eller har fem gånger så mycket ansvar? För att inte tala om styrelseproffsen – där månadsinkomsten kan motsvara flera årslöner för syrran. Och om de nu jobbar så ofantligt mycket mer än alla oss andra – vad ska de med alla pengarna till? Jag har råkat jobba lite för mycket periodvis och vet att när det trillar in lite mer pengar hinner jag inte använda dem. Förtvivlat rotar jag i strumplådan efter ett par utan hål.

Fast några verkar ju ändå ha tid med exklusiva resmål, golfrundor och underbara måltider på de allt fler dyra restaurangerna. Champagne har blivit stort…

Varför diskuterar vi inte hur samhällets pengar fördelas med samma intensitet som frågan om hur många flyktingar vi har råd att ta emot. Det kanske inte måste vara ett val mellan flyktingmottagande och äldreomsorg.

Den nyligen höjda minimilönen för en sjuksköterska är 25 000. För de pengarna jobbar många så hårt att de är utbrända och lämnar yrket inom ett år. Ge dem bättre lön och arbetsvillkor. Hur det ska betalas? Tja, maxlön kanske vore ett alternativ. Hur mycket kan vara rimligt för en högavlönad – dubbelt så mycket som normalinkomsttagaren?

Så där gick tankarna när jag som den lilla gula solvändan lyfte mitt ansikte mot solen – den där dagen när vi fick lite sommar.

Lena Näslund 
Annons: