Migrationsverket bäddar för främlingsfientlighet

Textstorlek:

Ljudfil – Migrationsverket bäddar för främlingsfientlighet

(Klicka på länken ovan för att lyssna på Kerstins krönika. Filen öppnas som Mp3-format.)

 

När jag svänger in med bilen från stora vägen in på grusvägen så har något förändrats. I den lilla by där vi har vår sommarstuga ser det ut som det ofta gör på många platser på landsbygden. Det är röda stugor och svenska flaggor som vajar i stänger och på husfasader. En och annan brukar promenera runt hästhagar och åkrar, men den här dagen har bilden av byn förändrats. Kvinnor, män och barn, från länder jag aldrig varit i, strosar runt i det svenska sommarlandskapet. Ganska snart förstår jag att vi fått nya grannar. Det har kommit flyktingar till det nedlagda behandlingshemmet som tidigare inhyste människor med psykiska funktionshinder.

Det var inte många som visste att det nedlagda, ”risiga hemmet”, där det tidigare bott 35 vårdtagare, nu skulle husera ca 90 personer i olika åldrar. Människor som har placerats här av Migrationsverket och som flytt krig och elände från Syrien och Eritrea. Ingen som helst information hade gått ut till folk på bygden. Kommunens representanter ansåg sig tagna på sängen. På fjärde dagen efter ankomst bjöds allmänheten in till information i bygdegården. Där fanns personal från Migrationsverket och så ägaren till boendet. Man hade ordnat med fotbollsmål och lite lekutrustning för de yngsta. Oavsett var i världen vi kommer från och var myndigheter väljer att placera oss så har väl alla samma behov. Behov av aktiviteter, att kunna ta oss till det vi vill göra, kanske handla en glass sommarvarma dagar. Det är sju kilometer in till närmaste lilla samhälle och bussen dit lär dom, som nu bor här, få vänta på…

Om vi ska lära oss mera om andra kulturer, eliminera rädsla och istället öppna upp för det nya och våga möta andra människor så borde Migrationsverket, dvs staten, göra tvärtom. Börja med att informera. Här skulle Migrationsverket sett de nyanländas grannar som en resurs som haft möjlighet att förbereda mottagandet.

Det skrivs ständigt om främlingsfientlighet och rasism, men vad gör de som styr? Agerar som uppochnedvända världen. Så här i valtider bör denna vardagsfråga lyftas högt! För detta är vardag i många av våra kommuner i dag och reaktionerna är många från svenskfödda. Jag räds mycket det som skrivs i ämnet. Var finns empatin och famnen för dom som tvingats lämnat sitt vardagsliv, familj och vänner?

I vår lilla by tog några handlingskraftiga kvinnor ett bra initiativ. De startade en insamling. Via sms fick vi veta att kläder, hygienartiklar och leksaker skulle samlas ihop. Varför inte kräva av stat och kommun att man tillhandahåller cyklar för nyanlända som ska placeras långt ute på landsbygden. Vem skulle trivas med att inget göra under flera månader? Även om valet av att stanna i ett krigshärjat område, i jämförelse med att bo långt ute på landet i Sverige, gör det enkelt att välja. Det finns infödda svenskar som av inaktivitet hittar på sådant som lagen inte tillåter. Här kanske man bäddar för otillåtna tilltag, bara för att snabbt kunna placera människor där det finns ett mer eller mindre attraktivt utrymme. Svenskundervisning ges först när man har fått asyl och det lär visst ta ett halvår. Våra nya grannar sitter i ett vakuum av väntan, så heder åt alla som skänker cyklar och möjliggör för dom att förflytta sig i den härliga svenska sommaren.

Kerstin Svenson/Radioproducent