Att skapa med händerna som vuxen

Textstorlek:

Det finns en oerhörd glädje i att arbeta med händerna. Att själv tillverka något som sedan kan användas, på riktigt. Det är inte självklart för alla att vilja skapa själv.

Jag tänker att det finns ett stort skapandeunderskott bland den vuxna befolkningen i landet. Barnen får sitt skapandebehov tillgodosett bland annat i förskolan och skolan, men många av oss som är vuxna har på något vis glömt hur man gjorde. Vi har helt enkelt tappat tron på att vi kan skapa något av värde. Det finns ju så mycket fint att köpa…

Konsumtionen har på något vis ersatt det egna skapandet. Det är när vi handlar som vi använder vår fantasi, det ger oss en stor tillfredsställelse, vi kan göra det tillsammans med andra och det kräver uppoffringar i form av tid och pengar. Om man vill vara lite filosofisk kan man säga att familjen gått från att vara en producerande enhet till att ha en ”samhällsuppgift” som konsumenter.

Men jag lovar, att bära en mössa som jag själv stickat, kanske till och med bestämt garn och mönster, är en helt annan sak än att bära en mössa från varuhuset.

Det svåraste är att komma över den store Jante som säger att du inte kan. Min största seger över Jante vann jag för cirka 30 år sedan. Som nyinflyttad småbarnsmamma i Näshulta blev jag erbjuden att vara med i socknens vävstuga. Det började med en veckas introduktionskurs, och sedan var det bara att sätta igång. Så här långt efteråt kan jag konstatera att det var väldigt modigt av mig, eftersom jag knappt sett en vävstol tidigare. Den största utmaningen kom dock efter ett par månader. Det var en smal löparväv, där man skulle välja färger själv! Alltså, det fanns inget givet garn, ingen mall att följa, ingen som hade facit. Jag skulle välja färger helt efter eget huvud. Som dessutom skulle passa ihop! Jag minns fortfarande paniken och kallsvetten.

Naturligtvis gick det bra och snyggt blev det också. Efter den pärsen gick det bättre, men visst behöver den där Jante besegras igen, lite då och då.

Och tänk vad mycket glädje det skapande som jag numer nästan dagligen ägnar mig åt, har givit mig. Det kan vara ett par stygn på ett broderi, att välja tyger till ett lapptäcke, ett par maskor på ett par raggsockor eller att klistra ihop ett eget vykort. Det blir aldrig perfekt, men det blir mitt!

Jag önskar att jag kunde komma på ett eller flera bra sätt att få fler vuxna människor att vilja och våga skapa mer. Alla kan, och jag tror att alla mår bra av att tillverka själv! Och det är aldrig för sent att börja.