Tema: Villa & Trädgård

Årets Sörmlänning från Stålboga bruk

Textstorlek:

Nils Juto, Stålboga bruk, har utsetts till Årets Sörmlänning av den nyuppväckta Sörmlandsakademien.
Under tre decennier har Nils Juto tillsammans med sin framlidna maka Maria återskapat Stålboga bruk, en kulturgärning som Sörmlandsakadmien vill uppmärksamma.

Annons:

– Det vilar en nästa overklig stämning av gammal brukskultur över Stålboga numera, säger Jacqueline Hellsten, akademiens ständige sekreterare.

Det är inte många som vet att Sörmlandskademien existerar. Föreningen bildades på 50-talet av bland andra Prins Wilhelm och dåvarande landsantikvarien Ivar Schnell. Men en bit in på 70-talet gick akademien in i en dvala som har varat ända fram till nu.

Akademiens syfte är att uppmärksamma gärningar som är eller har varit till gagn för Sörmland. Ett led i det arbetet är att utse Årets Sörmlänning.

– Det är första gången vi delar ut utmärkelsen. Vi har arbetat med olika teman och i år är det kulturtemat som har fått företräde, berättar Jacqueline Hellsten.

Utmärkelsen går alltså till Nils Juto, Stålboga bruk. När han och hans hustru köpte dåvarande Stålbogatorp 1979 var de i första hand ute efter en sommarstuga. Torpet bestod av två byggnader, en gång i tiden flyglar till huvudbyggnaden på Stålboga bruk.

Gården finns omnämnd på 1400-talet och på den första kända detaljerade kartan över Sörmland från 1625 är Stålboga utmärkt som bruksanläggning. 1650 blev egendomen säteri.

– Vi har frälsebrevet i original, undertecknat av drottning Kristina och med kungligt sigill. Vi fick hela det gamla gårdsarkivet av Holmens bruk, så alla handlingar finns här på gården, säger Nils Juto.

1979 var Stålbogatorp en igenvuxen halvö där inte mycket av gamla tiders storhet gick att skönja. Den karoliniska sätesbyggnaden från 1600-talet brann ned på 1870-talet. Alla byggnader inom bruksområdet var rivna sedan länge, den gamla brukshistorien var bortglömd och Stålboga mest känd som en före detta järnvägsknut längs banan Stockholm-Eskilstuna.

Under 30 år har familjen Juto arbetat med att återskapa bruksmiljön. Det som från början var en dröm om en sommarstuga blev ett livsprojekt, som är långt ifrån fullbordat. 1984 fick familjen av en slump veta att Tunafors bruks gamla herrgårdsbyggnad i karolinerstil var till salu i Eskilstuna.

– Vi hade hittat grunden till den nedbrunna huvudbyggnaden och börjat frilägga den. Det visade sig att Tunafors herrgård var precis rätt, både till ålder och storlek. Den var dessutom i bra skick, så vi kunde plocka ned den och flytta den hit där den återuppfördes igen.

Bit för bit har familjen köpt hus och mark, fastigheten består idag av cirka 450 hektar och 18 bostäder. Den yttre och inre borggården har återskapats enligt gamla förebilder, med smidesgrindar och tidstypiska obelisker. Ett nytt vagnslider inklusive vällingklocka har byggts och den nedlagda järnväg som löpte genom egendomen har avlägsnats för att passa in i 1700-talsmiljön. Nästa steg är att återskapa den gamla entrévägen till herrgården, inklusive stora grindar i smidesjärn.

För tre år sedan byggdes också en uppmärksammad musikpaviljong, längst ut på udden. Paviljongens inredning tillverkades ursprungligen till familjen de Geers palats på Västra Trädgårdsgatan i Stockholm. När palatset såldes till Ivar Kreuger 1926 plockades den dyrbara inredningen ner och förvarades nerplockad under många år på Lövsta bruk i Uppland. Den 300 kvadratmeter stora paviljongen ska användas för konserter och andra arrangemang, både offentliga och privata.

Förändringen av Stålboga har inte uppskattats av alla.  Mellan makarna Juto och Stålboga Byalag pågår en flerårig konflikt om i stort sett alla de förändringar som har genomförts på orten.

Stålboga Byalag hävdar bland annat att den färdiga musikpaviljongen inte har uppförts enligt bygglovshandlingarna och att paviljongen hindrar det rörliga friluftslivet. Men byalaget har inte fått något gehör vare sig hos kommunen,länsstyrelsen eller förvaltningsrätten.

Byalaget har också varit starkt kritiskt mot Jutos nedmontering av den gamla gatubelysningen på orten och irriterat sig på vällingklockans pinglande.

Att utse Nils Juto till Årets Sörmlänning är med andra ord inte helt okontroversiellt.

– Vi har haft ett kulturhistoriskt perspektiv när vi har gjort vårt val. Att det finns konflikter på bygden har inte avskräckt oss, säger Jacqueline Hellsten.

Annons: