Bygdegårdar under coronakris

Om man nu råkat snöa in på Sörmlands bygdegårdar och fått för sig att ämnet kan vara värt att offra tid och energi på, så kan saker hända som följer.
Året var 2019 och undertecknad hade efter ett förflutet i Sörmlands bygdegårdar fått för mig att ett bildspel med vidhängande snack om bygdegårdarna kunde vara intressant att förevisa i bygderna.

Sagt och gjort, med sambon Monica som chaufför så for vi runt i länet, vi tog bilder och ordnade dem i god ordning, till och med nyårsafton for vi runt och fotade. Det dracks kaffe och åts medhavda mackor på bänkar vid bygdegårdar där ingen suttit sedan sommaren.
2020 började som många andra år, med att tiden går som tid ofta gör och inget särskilt händer.
Jo vi hade hört att i Kina redan före jul så grasserade en ny typ av influensa, en som spreds genom kycklingar.
Men det var lugnt, Kina var långt bort, kineserna många och vi var långt från det stora landet i öster. Det var årsmötestider med därtill hörande förberedelser och nu hade vi lärt oss att smittan hette corona och att den kommit till Italien. Man undrade, vad hade kineserna i Italien att göra? De hade väl kunnat hålla sig hemma med sin corona och inte smittat de stackars Italienarna!
Några årsmöten i bygdegårdarna hade hållits, men många fler återstod. Vi var nu framme vid månadsskiftet februari/mars.
Då som en blixt från klar himmel, nu hade corona kommit till oss! Allt stannade, restauranger, föreningsliv, konferenser, möten och årsmöten ställdes in, sköts fram och åka kollektivt skulle undvikas.
Även våra inbokade visningar av bildspelet avbokades. Ok tyckte vi, då kör vi till hösten när coronan flytt sin kos. Sommaren  blev en sommar med ”hemmester” och utan charter söderut.
Smittan hade dock lagt sig till någorlunda rimliga nivåer och vi började andas igen.
Men så öppnade skolorna, folk återgick till sina arbeten och restaurangerna tog in fler gäster Då var det färdigt igen, alla vet vad som hände, kort sagt, vi skötte oss inte. Detta påverkade även bygdegårdarna och i förlängningen vårt bildspel. Ingen bildspelsvisning under hösten alls.
Hur påverkas då bygdegårdarna av pandemin? Jag fick uppdraget att ringa runt till alla 28 föreningarna och helt enkelt fråga ”hur mår Ni” och hur påverkas verksamheten, samt ekonomin för Er?
Svaren var förvånansvärt samstämmiga. Vi mår förhållandevis bra, vi har visserligen ställt in och avbokat allt eller nästan allt, men den ekonomiskt negativa effekten har varit måttlig.
Man var även i stort överens om att den ekonomiska verkan inte syns innevarande år, utan kommer att märkas framtida ett till två år.
Men säger kanske någon, det finns ju bidrag och stöd att söka! Jo det finns stora möjligheter att få ekonomiskt stöd och hjälp. Några exempel på stöd kan vara från Boverket, Kulturrådet eller Bygdegårdarnas Riksförbund med samordnad sökning. Här kan också nämnas några av bankerna, Allmänna arvsfonden plus flera olika privata fonder.
Att söka de här bidragen är ibland ganska lätt och ibland lite svårare, men det krävs alltid en aktiv insats från föreningen. Det är kanske också roligare att ägna kraft och energi till aktiv verksamhet i föreningen, i stället för att pula med bidragsansökningar.
Man kan även tänka tanken att bygdegårdar är tänkta för möten, fester, bröllop, konferenser m.m. och inte för att huvudsakligen leva på bidrag och stöd.
Hur kommer då bygdegårdarna att klara sig ut corona-krisen?
Om krisen fortsätter så måste vi nog tänka att statliga och kommunala pengar inte räcker hur länge som helst och precis som i andra branscher kanske någon måste stryka på foten och helt enkelt upphöra.
Men i det stora hela är jag optimist och tänker att de flesta kommer att bestå och fortsätta sina verksamheter. Sörmlands bygdegårdar står på en grund av bygdernas urkraft, det är bygdens boende och ingen annan som byggt och verkat i dessa hus. Det är de här husen vi ville visa och berätta om i bildspelet som inte blev visat, bara för att det kom ett virus från andra sidan världen.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Torch plockar upp facklan igen

Herrarna i det anrika hårdrocksbandet Torch från Eskilstuna, är aktuella med sin tredje fullängdare – Reignited. Det dröjde 36 år, men nu är den snart här. Den 25 september släpper de sin hett efterlängtade platta och den 9 och 10 oktober går man upp på scenen på Saga salongen i Torshälla för två framträdande. Förväntningarna har inte varit större.
Jag träffar gitarristen Christer First i musikaffären som han äger och har drivit i tre decennier. När vi börjar prata om Torch, märker jag att bandet och dess historia betyder mycket för Christer som genast börjar prata om anekdoter från bandets första stora era vid mitten av 1980-talet.
– I början hände allt så fort och vi blev nog lite överraskade av responsen på vår första platta, den självbetitlade Torch som kom 1983, minns Christer. I början var det inga stora pengasummor som rullade in, men plötsligt fick vi en hacka här och där som fick oss att höja på ögonbrynen. Jag har sett en försäljningssiffra på 25 000 exemplar som var hyggligt bra då. Turnéerna tog oss runt till många platser i landet, framför allt folkparkerna men även Stockholm och senare också Europa och då framför allt Beneluxländerna. Publiken var helt galen, säger Christer och ler.
Skivbolaget ville ha en uppföljare direkt och Electrikiss som kom ut året efter var mer eller mindre framstressad och stilmässigt spretig och långt ifrån lika homogen som första plattan.
– Vi hade knappt låtmaterial för en hel platta och någonstans där hamnade vi snett. Vi blev tveksamma och hamnade i ett vakuum. Bandet sprack 1986 och vi gick åt skilda håll.
Åren gick och grabbarna satsade på sina civila yrken, men det fanns fortfarande en liten gnista kvar hos grabbarna i bandet. Man gjorde några spelningar, Rock at Sea 2013 och Sweden Rock Festival 2018, som gav bandet en knuff i ryggen.
Uttrycket att flyga under radarn, passar i Torch fall för i cirka fyra års tid har bandet filat i det tysta på ett nytt album och nu i höst släpper man albumet Reignited.
Christer fortsätter:
– Inspelningsmässigt skiljer det mycket åt mellan 1983 och 2020. Tekniken har utvecklats enormt och vi själva i bandet känner inte samma press som då. Låtarna mejslas fram med det egna tycket som ledstjärna och vad fansen vill höra.
Förväntningarna på skivan och bandets framtid är att få så stor spridning som möjligt, säger Christer. Många rocktidningar runt klotet har redan hört av sig för intervjuer och spelningar planeras. Det börjar rulla kan man säga.

Stort nyintresse för lieslåtter och ängar

Det märktes ett stort intresse för kunskapen om lien och ängar på årets lieslåtterkurs anordnad av Länsstyrelsen. I år hölls kursen på Veckla gård mellan Vadsbro och Sköldinge, lördagen den 25 juli. Flera av deltagarna var unga vilket är glädjande i och med att kunskapen då förs vidare. Vad är det för lie som hängde längst inne i boden? Går den att slipa upp och använda? Hur anlägger man och sköter en äng? Men redan slåtterkunniga ville också lära sig mer om att skärpa lien, bättra på slåttertekniken eller få mer kunskap om ängar. Det var runt 20 deltagare och det kändes som en grupp med lie- och ängsintresserade som samlats och inspirerade varandra och utbytte kunskap. Framförallt märktes ett växande intresse för hur man anlägger och sköter en äng. Många vill anlägga en liten ängsyta på sin tomt eller i närmiljön. Kanske är det föregående års skräckrapporter om att de pollinerande insekter minskat. Minskningen av insekter tros dels bero på miljögifter men också på bristen på föda, alltså på blommande blommor. Har man missat årets lieslåtterkurs kan man också få kunskap om liar och ängar genom att delta i någon av länets slåttergillen, Veckla i Flen 1/8, Grindvik i Gnesta 8/8 och Lisstorpsängen i Katrineholm 15/8.
Monika Gustafsson

Populär deckarvandring trots coronatider

Onsdagen den 3 juni var det åter dags för deckarvandring i Eskilstuna. Den här gången var det ett lite annorlunda upplägg.
– Ja, det fick bli en anpassning till Folkhälsomyndighetens rekommendationer kring antalet deltagare och avstånd, säger författaren och guiden Bengt Lundblad.
De två tidigare åren har maxantalet varit tjugo personer per grupp, men i år är gruppen uppdelad i två. Först går 70 plus och de som är lite försiktigare. Timmen senare går övriga.
Är det någon mer skillnad från tidigare år?
– Nej, faktiskt inte, svarar Bengt och ser ut över Eskilstunaån och den gamla bebyggelsen kring Köpmangatan. Trots att det har kommit några fler böcker i serien Mälarmord som är rutten den samma i år. Men det är högst troligt att jag ändrar lite i konceptet.
Deckarvandringarna som är inne på sen tredje säsong tar sin början vid Café Tingsgården. Under en timme gör gruppen några stopp vid platser som omnämns i böckerna och som guiden berättar mer ingående om.
– Eftersom att Mälarmord är en deckarserie som utspelar sig under 1940-50- och 60 talen så blir det extra roligt för framförallt den äldre läsekretsen, berättar Bengt, som bara för några minuter sen har guidat runt fyra stycken 70 plussare vars uppspelta röster, ännu ekar mellan husväggarna i Gamla stan.
Lördag den 13 juni kl. 11 är det åter dags, men då får Strängnäsborna chansen till en timmes verklighetsflykt.
– Det är många som går den vandringen och frågar mig om jag har inspirerat tjuvarna som stal begravningsregalierna ur domkyrkan med boken, Domkyrkans duvor, som också handlade om en stöld ur kyrkan.
– Kan det vara så?
– Nej, säger Bengt och skrattar. Även om handlingen i boken är i det närmaste exakt som verklighetens stöld så tror jag inte det.
Under sommaren kommer det att finnas möjlighet att gå deckarvandringar i både Eskilstuna och Strängnäs. Information finns på hemsida och facebook för de bägge städernas turistbyråer. Studieförbundet Vuxenskolan marknadsför också arrangemangen och man kan anmäla sig där också. Utöver dessa så har författaren själv både Facebooksida och hemsida med information om vandringarna och böckerna.