Peter Sjölund
Kursdeltagare i DNA kurs
Kursdeltagare i DNA Kurs

DNA kurs med Peter Sjölund

Katrineholm Flen Vingåkers släktforskarförening ordnade en heldags kurs

I veckan anordnade KFV släktforskarförening en heldagskurs i ämnet DNA forskning. Kursledare var den numera rikskände Peter Sjölund som med hjälp av DNA löste Linkäpings mordet.

Vi fick lära oss hur man ärver DNA och hur man kan använda det i sin egen släktforskning. Inte minst går det att hitta den så förargliga ”Fader okänd” som förekommer i kyrkböckerna lite då och då. Men det kan också ge en del oönskade överraskningar, som att den man trodde var ens far inte alls är det. De ca 30 deltagarna var trötta, glada och nöjda när dagen var slut.

Eivor Grafsund

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Filmvisning med redaktör Rolf Olsson Blomsterhult i Österåker

Lördag den 10 november var det filmvisning i två omgångar kl 11.00 och kl 14:00. Sammanlagt såg 30 besökare filmen som var mycket underhållande och givande.
Det handlade om många österåkersbor, bland annat travtävling på Öljaren, julmarknad där ungdomarna spelade fiol, besök vid ett möte vid Sockenrådet där Egil Boräng var ordförande och ett besök vid vävstugan bland alla damer cirka 10 st där vävdes mattor och dukar med mera.
Vi fick se skogskörning av två fina hästar och Sören . Och ett filmavsnitt på teaterstycket Åtalet mot Gud. Där vi fick leva ut våra roller som var med om detta. Vi fick se älgar, vildsvin och katter och fåglar och mycket mera. Vi fick se den vackra natur i Österåker i alla års-skiftningar.
Det var varmt och skönt i hembygdslokalen Kjell Lind eldade för fullt i kaminen. Ingvar Lind skötte om film- datorn. Göran Olsson hälsade alla välkomna och Peter Vogt sålde lotter och årsskrifter. Men lite tilltugg måste det vara! Det fixade Barbro Jordell och Sara-Greta Carlstedt – goda, härliga smörgåsar med skinka gurka och ost allt förslöts i små plastpåsar och kaffe serverades i pappers-muggar med tanke på detta corona-virus. Och alla höll avstånd.
En mycket trevlig dag hembygdsgården. Än en gång tack till Rolf Olsson vi vill bara säga vi vill se mera.

Bygdegårdar under coronakris

Om man nu råkat snöa in på Sörmlands bygdegårdar och fått för sig att ämnet kan vara värt att offra tid och energi på, så kan saker hända som följer.
Året var 2019 och undertecknad hade efter ett förflutet i Sörmlands bygdegårdar fått för mig att ett bildspel med vidhängande snack om bygdegårdarna kunde vara intressant att förevisa i bygderna.

Sagt och gjort, med sambon Monica som chaufför så for vi runt i länet, vi tog bilder och ordnade dem i god ordning, till och med nyårsafton for vi runt och fotade. Det dracks kaffe och åts medhavda mackor på bänkar vid bygdegårdar där ingen suttit sedan sommaren.
2020 började som många andra år, med att tiden går som tid ofta gör och inget särskilt händer.
Jo vi hade hört att i Kina redan före jul så grasserade en ny typ av influensa, en som spreds genom kycklingar.
Men det var lugnt, Kina var långt bort, kineserna många och vi var långt från det stora landet i öster. Det var årsmötestider med därtill hörande förberedelser och nu hade vi lärt oss att smittan hette corona och att den kommit till Italien. Man undrade, vad hade kineserna i Italien att göra? De hade väl kunnat hålla sig hemma med sin corona och inte smittat de stackars Italienarna!
Några årsmöten i bygdegårdarna hade hållits, men många fler återstod. Vi var nu framme vid månadsskiftet februari/mars.
Då som en blixt från klar himmel, nu hade corona kommit till oss! Allt stannade, restauranger, föreningsliv, konferenser, möten och årsmöten ställdes in, sköts fram och åka kollektivt skulle undvikas.
Även våra inbokade visningar av bildspelet avbokades. Ok tyckte vi, då kör vi till hösten när coronan flytt sin kos. Sommaren  blev en sommar med ”hemmester” och utan charter söderut.
Smittan hade dock lagt sig till någorlunda rimliga nivåer och vi började andas igen.
Men så öppnade skolorna, folk återgick till sina arbeten och restaurangerna tog in fler gäster Då var det färdigt igen, alla vet vad som hände, kort sagt, vi skötte oss inte. Detta påverkade även bygdegårdarna och i förlängningen vårt bildspel. Ingen bildspelsvisning under hösten alls.
Hur påverkas då bygdegårdarna av pandemin? Jag fick uppdraget att ringa runt till alla 28 föreningarna och helt enkelt fråga ”hur mår Ni” och hur påverkas verksamheten, samt ekonomin för Er?
Svaren var förvånansvärt samstämmiga. Vi mår förhållandevis bra, vi har visserligen ställt in och avbokat allt eller nästan allt, men den ekonomiskt negativa effekten har varit måttlig.
Man var även i stort överens om att den ekonomiska verkan inte syns innevarande år, utan kommer att märkas framtida ett till två år.
Men säger kanske någon, det finns ju bidrag och stöd att söka! Jo det finns stora möjligheter att få ekonomiskt stöd och hjälp. Några exempel på stöd kan vara från Boverket, Kulturrådet eller Bygdegårdarnas Riksförbund med samordnad sökning. Här kan också nämnas några av bankerna, Allmänna arvsfonden plus flera olika privata fonder.
Att söka de här bidragen är ibland ganska lätt och ibland lite svårare, men det krävs alltid en aktiv insats från föreningen. Det är kanske också roligare att ägna kraft och energi till aktiv verksamhet i föreningen, i stället för att pula med bidragsansökningar.
Man kan även tänka tanken att bygdegårdar är tänkta för möten, fester, bröllop, konferenser m.m. och inte för att huvudsakligen leva på bidrag och stöd.
Hur kommer då bygdegårdarna att klara sig ut corona-krisen?
Om krisen fortsätter så måste vi nog tänka att statliga och kommunala pengar inte räcker hur länge som helst och precis som i andra branscher kanske någon måste stryka på foten och helt enkelt upphöra.
Men i det stora hela är jag optimist och tänker att de flesta kommer att bestå och fortsätta sina verksamheter. Sörmlands bygdegårdar står på en grund av bygdernas urkraft, det är bygdens boende och ingen annan som byggt och verkat i dessa hus. Det är de här husen vi ville visa och berätta om i bildspelet som inte blev visat, bara för att det kom ett virus från andra sidan världen.

Gökotta i lerbo söndag den 17 maj

Vilken härlig känsla att komma hem vid åtta på morgonen, ha hela dagen kvar, och ändå ha fått uppleva trevlig samvaro, sett en ny plats och blivit liksom lite rikare inombords. Nästan samma känsla som vid hemfärden från julottan, men nu är björkarna skirt vackra och flugsnapparhonan möter oss på vägen upp mot stugan och sätter sig på en gren bredvid bilen så att vi riktigt får närkontakt. Det är bra trevligt med gökotta ändå, när man väl har kommit iväg. Går trögt när man ligger i sängen, går upp och gör matsäck och sätter sig i bilen. Ska vi strunta i det ändå? En halvmulen morgon är det dessutom och kall, fyra grader plus men känns som minus en. Småblåsigt, men fåglarna är igång ändå. Stare, tofsvipa, grågås, svartvit flugsnappare och ormvråk antecknas på väg till mötesplatsen vid kyrkan. Tornfalk noteras vid kyrkan, koltrast som flöjtar och så kajor förstås. Tranor hörs någonstans långt borta och så gröngölingen. Bofink och lövsångare sjunger någonstans i träden, de är de nu vanligast förekommande fåglarna i Sverige. Vi är ett gäng som samlas och far vidare till en hage vid Viksjöns östra strand. Har aldrig varit där förut men det är en fin hage med gullvivor, knölsmörblomma, nattviol (knoppar) och gökärt. Men ingen gök. Tärna, gräsänder, tofsvipa och några gäss flyger över oss mellan sjöarna. En gulsparv hörs sjunga sin ramsa; en, två, tre, fyr, fem, sex, ljust entonigt och så sju lite högre. Trädpiplärkan sjöng medan hon dalade i luften sin drillande melodiösa visa. Men framför allt kommer vi att minnas ärtsångaren som med sitt läte av ärtor som skakas i en burk sjöng för oss och även visade upp sig. Kanske den hade sitt bo just där vi satt och åt vår medhavda frukost.
Arrangör, Lerbo bygdegårdsförening, skrivet av Monika Gustafsson

Gökotta i lerbo söndag den 17 maj

Vilken härlig känsla att komma hem vid åtta på morgonen, ha hela dagen kvar, och ändå ha fått uppleva trevlig samvaro, sett en ny plats och blivit liksom lite rikare inombords. Nästan samma känsla som vid hemfärden från julottan, men nu är björkarna skirt vackra och flugsnapparhonan möter oss på vägen upp mot stugan och sätter sig på en gren bredvid bilen så att vi riktigt får närkontakt. Det är bra trevligt med gökotta ändå, när man väl har kommit iväg. Går trögt när man ligger i sängen, går upp och gör matsäck och sätter sig i bilen. Ska vi strunta i det ändå? En halvmulen morgon är det dessutom och kall, fyra grader plus men känns som minus en. Småblåsigt, men fåglarna är igång ändå. Stare, tofsvipa, grågås, svartvit flugsnappare och ormvråk antecknas på väg till mötesplatsen vid kyrkan. Tornfalk noteras vid kyrkan, koltrast som flöjtar och så kajor förstås. Tranor hörs någonstans långt borta och så gröngölingen. Bofink och lövsångare sjunger någonstans i träden, de är de nu vanligast förekommande fåglarna i Sverige. Vi är ett gäng som samlas och far vidare till en hage vid Viksjöns östra strand. Har aldrig varit där förut men det är en fin hage med gullvivor, knölsmörblomma, nattviol (knoppar) och gökärt. Men ingen gök. Tärna, gräsänder, tofsvipa och några gäss flyger över oss mellan sjöarna. En gulsparv hörs sjunga sin ramsa; en, två, tre, fyr, fem, sex, ljust entonigt och så sju lite högre. Trädpiplärkan sjöng medan hon dalade i luften sin drillande melodiösa visa. Men framför allt kommer vi att minnas ärtsångaren som med sitt läte av ärtor som skakas i en burk sjöng för oss och även visade upp sig. Kanske den hade sitt bo just där vi satt och åt vår medhavda frukost.
Arrangör, Lerbo bygdegårdsförening, skrivet av Monika Gustafsson

Loppisrunda i Lerbo, en ny tradition?

I alla fall blev det en stor succé söndag den 14 juni när Lerbo bygdegårdsförening anordnade en loppisrunda i bygden, för första gången, en riktig folkfest. Drygt 20 hem hade öppnat sin trädgård för besökare att handla av utgallrade saker av allehanda slag, gammalt porslin, kläder som blivit omoderna och kanske populära igen, växtplantor som blivit över, en gammal träningscykel eller några halvantika gamla gungor ifrån bodvinden och mycket annat spännande. Vid Ängtorp var det förutom loppis cafépremiär i trädgården. På grund av Corona var det endast uteservering och man fick hämta sitt kaffe i köksfönstret. Först var det lugnt men efter en halvtimme blev det kö, en kö som sedan höll i sig större delen av dagen. Vädret var fantastiskt och många berättade att de längtat efter att åka på loppis. Flertalet loppisar verkar hålla stängt annars i dessa coronatider. Det var ett stort antal 70-plussare som också vågade sig hemifrån för att delta i denna uteaktivitet. Andra tog chansen att få åka runt på småvägar och återvändsgränder och passa på att få se nya delar av bygden. Att koppla av i trädskuggan vid Ängtorp i en skön gammal trädgårdsmöbel med kaffe, surdegssmörgås och Ängtorpsbulle verkar också vara något folk längtat efter, besöksantalet slog alla tidigare rekord. Kanske kommer det här bygdearrangemanget bli en populär återkommare varenda år?
Monika Gustafsson