Långt in på 1800-talet var Storängen en oskiftad våtmark uppdelad i över 200 tegar mellan Äsköping och Lövåker. I dag är det ett av de bördigaste odlingsområdena i Julita.
Lästips:
Ja, mycket har förändrats men byvägen genom Storängen slingrar sig fram på samma sätt som den gjort sedan medeltiden.
Det var utmed den vägen som hembygdsföreningens cykelutflykt startade en lördagseftermiddag i slutet av maj. Första stopp togs vid Lilla Lövåker ovanför resterna av det som fram till slutet av 1800-talet var ett av socknens två gästgivargårdar. Efter lite uppgifter om byns långa historia fortsatte färden till Hedäng, som fram till 1947 var en större utgård till Fogelsta. Då friköptes Hedäng tillsammans med Lilla Högbrunn av de nygifta Karl Erik och Maj-Britt Persson. Gården är ännu i samma familjs ägo och sedan några år är det sonsonen Mikael Stein som driver Hedäng.
Nu lämnade traktorvagn och cyklister byvägen mot Daviken och for vidare ut i det stora skogsområde som länge kallats Brännan sedan skogen skövlats för att förse masugnarna på Julita bruk med bränsle. Så sent som i slutet av 1700-talet var området omtvistat med oklara ägogränser. Efter dom vid Stensjö häradsrätt 1795 kunde de stora godsen se sig som vinnare och pastoratet som förlorare.
Utmed vägen passerades Julita gårds tre små skogstorp Gränsen, Förarstugan och Logölet som alla i dag fungerar som sommarvisten för storstadsfamiljer. Alla tre var ännu i mitten av förra seklet hem för jord- och skogsarbetarfamiljer. Förarstugan fungerande dessutom under 1920-talet som föreningslokal för nykterhetsorganisationen NTO innan de byggde det egna huset Gnistan vid Sälltäppan.
Efter att ha passerat naturreservatet Ritorp var det så äntligen dags för en efterlängtad kaffepaus vid Julita gårds jakthydda vid det gamla soldattorpet Stjärnlund.
Turens sista stopp gjordes vid den gamla komministergården Källarboda. Fram till 1870-talet fanns här två gårdar, Södergård som var utgård till Julita och Norrgård som tillhörde pastoratet. Den södra gården försvann i samband med den stora omdaningen av ägarförhållandena på Julita gård. Då lades Källarbodas jord under rättardömet vid Berga och byggnaderna revs. Julitas sista komministern var den legendariske Gunnar Vall som 1916 flyttade till en tjänst som kyrkoherde i Vingåker och blev där senare också kontraktsprost. 1921 fick Wall tillsammans med författaren Elin Wägner ett internationellt uppdrag att undersöka och rapportera om situationen i det område kring Rhen som Frankrike fått i uppdrag att besätta under 15 års tid. Det påstods att den franska militären skändade den tyska civilbefolkningen.
I dag äger Göran och Anita Karlsson den gamla komministergården.