Gustaf ”Käcken” Ericsson föddes 1820 i en fattig familj i soldattorpet Eriksberg i Härads socken. Han blev senare en av 1800-talets stora folklivssamlare. Lördagen den 29 mars klockan 15. 00 ges en viskonsert i Åkers folkets hus ”Di sjöng så vackre visur” med humor, sång och poesi om livet i Åker och Rekarnes härader, nedtecknade av ”käcken”, som sjungs och berättas av spelmän och sångare. Allt är gratis och alla är välkomna!
Lästips:
Prästerna upptäckte tidigt Gustaf ”Käcken” Ericssons (1820–1894) förmågor. Som barn sattes han i Strängnäs skola i fyra år och utbildade sig senare till guldsmed. Men han gillade inte att bara vara i verkstaden hemma i Strängnäs så han gav sig i stället ut som en kringvandrande smed. På det sättet lyckades han komma nära människorna när han vandrade runt på landsbygden i Åkers och Rekarne härader.
När Gustaf var 25 år gifte han sig och hans hustru födde åtta barn. Hustrun dog tyvärr tidigt så han blev då ensam med de sju av barnen som nådde vuxen ålder.
Han blev tidigt besatt av att samla gamla berättelser, sångtexter, svartkonst och andra folkminnen och gick tidigt med i de första fornminnesföreningarna som på mitten av 1800-talet startades i Sörmland. Det finns idag mer än 7000 sidor nedtecknade av Gustaf Ericsson bevarade på dialekt och folkminnesarkivet i Uppsala. Det har under åren givits ur sex böcker med nästan allt han skrev.
Ett av de nedtecknade tipsen är hur man kan få långt, högt lin på åkern: ”Om våren första gången man får se koärlan, sädesärlan, så skall man laga så att man har något långt stycke i händerna ty så långt detta är så långt lin får man”.
Han nedtecknade även vilka namn man gav till sina djur, vilka lekar barnen lekte, mängder av visor och hur olika högtider firades vid mitten av 1800-talet.
På julen i Åkers härad när alla ljus var stöpta och alla andra förberedelser var klara och bonden förklarade ”julfrid” i sin skinnpäls och röda pikkelufva.
”Hvarje främling som härefter inkom, och ända till tjugondedagen, fingo välfägning af bränvin och tilltugg, samt dricka ur silfverbägaren. Men om det var en osnygg tiggare, som de vanligtvis varo på den tiden, så kunde man i hederligare personers närvara, läto dem dricka ur bägaren, men om så skedde så tvättades bägaren genast. Men så att visa tiggare respekt det förlorade man aldrig på, ty man fick beröm genom dem i fleras Kyrksocknar”.
Om du vill veta mer om Gustaf ”käcken” Ericsson innan du besöker föreställningen så kan jag tipsa dig om att lyssna på ett inslag från Utbildningsradion, UR, från 2021 Gustaf Ericsson – trollformler, sagor och dialekter.