Under många hundra år har resenärer passerat väster om fornborgen på Viksberket och säteriet Äs i Julita. De senaste hundra åren har hästfororna succesivt ersatts av bilar och bussar samtidigt som bebyggelsen vuxit till ett litet samhälle med Äs vägskäl som centrum.
Lästips:
Den täta och tunga trafiken har blivit ett allt större problem för såväl boende som för trafiken på den smala genomfarten. Sedan ett halvår har trafiken flyttat till Viksbergets östra sida och det har stillnat i samhället som i dag består av ungefär 40 fastigheter och det var dessa som var målet för hembygdsföreningens byavandring en solig eftermiddag i mitten av maj.
Det var ett fyrtiotal ”utbölingar” och nuvarande samt tidigare Äsboar som samlades vid den enda kvarstående byggnaden från 1600-talets Julita styckebruk, Krogkällaren. 1934 friköpte Fogelstads bokhållare Oskar Valfrid Andersson utgården Mo vars ägor sträckte sig fram till Julita kvarn i öster. Redan de första åren avstyckades 13 tomter intill landsvägen mot Katrineholm. På en av dessa fanns redan en villa där en pensionerad mjölnare 1915 fått fröken Tamms tillåtelse att uppföra sitt hem som döptes till Rosenlund och i dag är det mjölnarens sonsons son som bor i huset.
Nav för transporter
Vid den här tiden var åkerinäringen på stark frammarsch och Äs kom att bli ett viktigt centrum med flera åkeriägare och ännu fler chaufförer som alla kom att bosätta sig här, många som hyresgäster men också som ägare till de nya villorna i det framväxande samhället. Det fanns snart också andra näringsidkare som sökte sig hit. Här fanns bland annat korgmakare, sadelmakare, bilmekaniker, smeder, målare och inte minst en fotograf, Axel Fredriksson, som efterlämnat sig en fantastisk bildskatt från bygden.
Vid vägskälet mot Fogelstad och Äsköping uppförde Stjärnlinjen ett större garage där Kent Bååth i dag har sin bilverkstad. Vid samma vägskäl fanns två privathandlare, Konsum, slakteri, kiosk och tre eller fyra bensintappar (det fanns olika bud bland deltagarna).
Smedens villa
På norra sidan vägskälet fanns sedan 1930-talet funkisvillan Centrum vars ägare symaskinsagenten Johan Schultze, hyrde ut bottenvåningen till Adolfina Westlund som där drev ett kafé i många år. Nu har vi lämnat den delen som avstyckats från Mo. Centrum samt ytterligare sex fastigheter på västra sidan landsvägen ligger på mark som tidigare tillhört säteriet Äs. Ekvalla är en av dessa villor. Den uppfördes av smeden på Fogelstad, Erik Gustaf Blomgren, som också byggde en smidesverkstad framför villan. Den gick senare i arv till sönerna Roland och Allan och i dag är det Julita åkeri som här underhåller sin lastbilsflotta. På andra sidan den nu nedlagda landsvägen ligger ytterligare nio villor utmed Aspåvägen som också styckats av från Äs.
Nu har vår promenad vänt söder ut och vi blickar mot östra sidan av landsvägen vars mark tillhört Fogelstad. En av de första som friköpte mark här var åkeriägare Karl Oskar Pettersson på Åtorp som på sina cirka två tunnland kunde uppföra såväl villan Björkeborg som garage till sina bilar. Senare kunde de båda äldsta sönerna Karl Enar och Stig stycka av och bygga egna hem på den norra delen av tomten. Yngste sonen Bernt blev den som blev kvar på Björkeborg med sin familj. Den södra delen av Petterssons tomt såldes senare till Bertil och Gun Eriksson som drev en mindre butik och en varubuss i villa Marma tvärs över vägen. Det nya huset fick namnet Aspåkra. En legendarisk entreprenör som var verksam i olika branscher var Hugo Ekman. Han kom till Julita som mjölnare vid Mo kvarn och där lät han uppföra villa Sandås som när Ekman på 1940-talet flyttade till Katrineholm, övertogs av bussbolagsägaren Oskar Johansson som redan då lagt grunden till dagens Julita åkeri.
Bilfritt för dagen
Därmed hade vår vandring genom det för dagen soliga och bilfria samhället nått sin ände, vi var tillbaka vid Krogkällaren. De medförda kaffekorgarna plockades fram tillsammans med ännu oförmedlade minnen från lyckliga dagar och även en del olyckliga som då en gosse och blivande ordförande i hembygdsföreningen blev överkörd och hamnade i koma i flera dagar. Allt var inte bättre förr och att den täta, bullriga och farliga trafiken nu försvunnit såg de flesta som en välsignelse.