Sagas mule är mjuk som sammet med små, små fjuniga hårstrån. Mitt på nosen sitter en rund virvel. Hon är en liten fjording från Polen, en av de populäraste hästarna på ridskolan strax utanför Vingåker. En ponny som trivs på jobbet och som vi har hängt med för att berätta lite om livet som ridskolehäst.
Lästips:
Saga, som är en av 17 ridskolehästar i Vingåker, är en populär arbetskamrat. Inte en av dem som passar på när det blir bråk eller bockar när hon tröttnar på vingliga ryttare eller hårdhänta barn. Nej, hon är för försiktig och snäll för att göra något sånt.
Emelie Thorin, verksamhetschef för Vingåkers ryttarförening säger att Saga är i det närmaste from.
– Hon är dessutom oersättlig, trots att hon var väldigt billig att köpa. Hon kostade 59 000 kronor, säger Emelie Thorin.
Saga är en klippa i det mindre formatet. Utan problem lär hon barn och unga rida. Hon bär sina ryttare, deras känslor, drömmar och ambitioner, oavsett om det är knatte-, pararidning eller andra lektioner. Tålmodigt låter hon barnen borsta henne och kratsa hovarna. Hon lyssnar på deras åsikter och berättar aldrig deras hemligheter. Hon är älskad av eleverna.
– Hon är faktiskt älskad av valackerna också, allihop, men speciellt av Rocket. Han dyrkar marken hon går på, säger ridlärare Josefine Eriksson.
Tuffa tider
Det är tuffa tider för ridskolorna. Färre väljer att börja rida, medlemsantalet i många klubbar sjunker, medan kostnaderna för hästarna och verksamheten ökar.
– Vi hoppas att konjunkturen vänder, för även om föreningen jagar sponsorer och bidrag är det eleverna som är grunden för ridskolan, säger Emelie.
Sagas dag börjar klockan sju på morgonen, då hon får frukost. Under en hel dag äter hon åtta kilo hösilage fördelat på tre mål. Ridskolans största häst Lennox äter 16 kilo hösilage varje dag.
Varje vardag kommer några från kommunens dagliga verksamhet för att göra i ordning hö till ridskolans hästar och hjälpa till med annat som behövs.
Populära fjordingen Saga gillar att bli kliad. Astrid Eriksson verkar ha hittat ett bra ställe. Astrid är en av ungomarna som hjälper till i stallet. Hon har tävlat dressyr på Saga och säger att hon är en väldigt snäll och söt häst. Foto: Karina Frölund
Erika Grahn får jobba lite för att få ihop alla spännen på tränset som Saga har på sig. Foto: Karina Frölund
Ridlärare Josefine Eriksson berättar att ungdomarna har piffat till 16-åriga Saga eftersom hon skulle fotograferas. Benen är avspolade, hennes tjocka svans är schamponerad och luggen har fått lite vågor. Foto: Karina Frölund
Sociala hästar
Klockan åtta är det dags för Saga att gå ut i hagen. Hon är inte den som bestämmer i stohagen, det gör Lyra och Fia, vilket Saga nöjd med. Men hon litar inte på den lilla ponnyn Stina, så henne håller Saga ett öga på, trots att Stina är mindre.
– Stina är lite lätt i rumpan och kickar till om någon kommer för nära. Hon har lite integritet, det har inte Saga, säger Emelie.
Första gången vi träffar Saga är hon fortfarande svagt rosafärgad på halsen efter barnens kreativa firande av alla hjärtans dag. Öronen är lurviga och luggen är lång och tjock.
– Det är de sociala hästarna som trivs på en ridskola. Hästar som tycker om människor, säger Emelie.
Hon hjälper till att göra i ordning hästarna som ska gå med på dagens paralektion.
– Som hästen Kråkan här. Han vet inget annat. Han kom till ridskolan som tvååring. Nu är han pensionär, 18 år. Han har en ny ägare men går ändå med i vissa grupper. Det här är hans liv och därför är vi glada att han kan vara kvar och samtidigt ta det lugnt, säger Emelie.
Saga ska också gå på paralektionen. Erika Grahn från Katrineholm sadlar och fixar med Saga. Erika tycker om att rida Saga. Hon har ridit nästan 20 år i Vingåker.
Hennes lektionskamrat Jennifer Björling från Katrineholm har ridit på ridskolan drygt 20 år. När de skrittar ut i solen på årets första uteritt berättar hennes pappa Robert Björling att ridningen startade som träning för 24 år sedan.
– Det började med att barnhabiliteringen använde ridning för att barnen skulle träna upp bålen. Ridningen gör underverk. Nu handlar det om att underhålla träningen, men för Jennifer handlar det framför allt om att få träffa hästar och rida. Det har alltid varit fungerat väldigt bra här, säger Robert Björling.
Förutom att vara sociala genier behöver ridskolehästar vara lagom pigga, lagom stora och lagom obekymrade. Inte hetsa upp sig över småsaker i tillvaron, ha bra balans och samarbetsvilja.
De behöver också kosta lagom mycket. Det är dyrt att köpa hästar till ridskolan. Vingåkers ryttarförening har 17 hästar, av dem äger föreningen 12. De andra ägs privat men går med som lektionshästar.
Jan-Åke Eriksson, Charolina Forssén och Lussa Magnusson från den dagliga verksamheten i Vingåker gör i ordning hö till ridskolans hästar. Foto: Karina Frölund
Verksamhetschef Emelie Thorin. Foto: Karina Frölund
Snön har smält och våren är på gång. Foto: Karina Frölund
Kostar mycket
– Det är en bra överenskommelse både för oss och för ägarna. De köper hästarna, vi står för kostnaderna och ägarna för försäkringen. De har första tjing att rida sina hästar, men de behöver inte mocka och fodra. Och de kan åka på semester och vi tar hand om hästarna, säger Emelie.
Annars kostar en ridskolehäst ett par hundra tusen kronor att köpa.
– Det bästa är att köpa unga hästar, då kan man få en för omkring 100 000 kronor. Vi får utbilda hästen, så det tar ett tag innan den kommer in i verksamheten, men det blir ofta bra, säger Emelie.
Saga var varken ung eller välutbildad, men väldigt rar och billig. Ingen vet vad hon gjorde de första 12 åren i Polen, men efterhand började personalen misstänka att hon varit avelshäst.
– Hon är inte en jätteglupsk häst, så efter ett tag började vi misstänka att det var något annat än mat i den växande magen. När veterinären gjorde ultraljud visade det sig att hon var dräktig, säger Josefine.
Fölet Whoopsie Daisy är i dag 4 år och en levnadsglad häst.
Saga och de andra cirka 10 000 ridskolehästarna och ponnyerna på landets cirka 430 ridskolor är vardagshjältar i hästvärlden. Inte de som vinner de stora tävlingarna, men för att citera ridsportförbundet: ”De formar människor, stärker självkänsla och bygger broar mellan generationer. Deras betydelse kan inte mätas i prestationer, utan i alla hjärtan de berör”.
Illustrationen ger en översikt av olika kostnader en ridskola och hur stora de är. Foto: Svenska ridsportförbundet
Solen tittar fram under årets första uteritt för eleverna i paragruppen. Erika Grahn rider Saga genom allén. Foto: Karina Frölund
Maja Grönwall och Saga. Foto: Karina Frölund