Bygdedräkten har blivit cool igen, men den är inget man klickar hem. Sörmlandsbygden får följa med när Jennie Fornedal, hembygdskonsulent på Södermanlands hembygdsförbund, syr en Sköldingedräkt. Den här veckan slår vi huvudet på spiken, kluten, duken eller den mytomspunna bindmössan.
För flera år sedan bjöds det in till en dräktträff på Sörmlands museum. En av de riktiga nördarna menade där att har man inte en huvudbonad på sig när man bär dräkt så ser huvudet ut som en liten knappnål.
Kroppens alla lager på lager måste balanseras av ett större huvud.
Jag fattar poängen, men är inte van att bära huvudbonad och därför lite motsträvig. Dessutom är bindmössan, som är Sköldingedräktens huvudbonad, lite utmanande att få på sig.
En bindmössa är en sån där liten rundad, styv huvudbonad som man i dag främst ser på huvudet på kvinnor klädda i folk- och bygdedräkter. Namnet kommer av att den ursprungligen drogs ihop i nacken av band. Den har sitt ursprung i Frankrike vid mitten av 1500-talet. Den utvecklades i färg, form och status under århundradena för att på 1800-talet etableras hos allmogen, alltså bönderna.
Till bindmössan hörde vanligen ett ”stycke”, en stärkt tygremsa, ofta i spets, placerad under mössan och formad efter dennas framkontur för att hålla håret på plats.
Bindmössa till findräkt
På Nordiska museet finns den mössa som är förlaga till Sköldingedräktens gula huvudbonad. Den mössan köptes in av Nordiska 1887 av en person som sålt föremål från många olika platser i landet. I Sörmlands museums samlingar finns också många bindmössor och det är tydligt att bindmössan var en huvudbonad man bar med finkläderna.
Gripsholmsdräktens hätta är ett exempel på andra typer av huvudbonader.Karin Edlund Foto: Karin Edlund
Här är Jennie Fornedal i den yngre varianten av Jäderdräkten. Foto: Karin Edlund
Huvudbonaden var en mycket viktig del av kläderna förr. Inte bara signalerade kläderna din sociala och ekonomiska status. Med huvudbonaden visade kvinnan om hon var gift eller ogift, vilket var en viktig signal att vara tydlig med i bondesamhället.
Det var också helt otänkbart för en gift kvinna att visa sitt hår för någon annan än sin man, så det gällde att stoppa undan hårtestarna och hålla dem på plats. Detta gjordes med hjälp av huvudbonaden. Så småningom ställde de moderna frisyrerna till det då det blev svårt att sätta upp bindmössor och klutar, för det naturliga underlaget av lång fläta och hår utan lugg, var borta.
Workshop för montering
Många som bär bindmössa i dag till sin dräkt har svårt att få den på plats. Vid Gammaldags Malmköpings marknad har vi nu ett par år haft workshops kring montering av huvudbonader. Intresset är stort. Om du frågar hemslöjdskonsulenten Fia Lindblom, som kan sätta på sin bindmössa utan att ens ha en spegel till hands, hänger allt på att bygga en god grund. På Youtube har Fia Lindblom lagt upp filmen ”Bindmössan – så här gör jag” där hon visar hur hon sätter på sin bindmössa.
Kerstin Dagmarsdotter på Gammaldags markand 2025. Under huvudduken döljer sig en extra fläta linblånor för att ersätta ett eget långt hår och göra uppsättningen än snyggare. Foto JF Foto: Jennie Fornedal
Sköldingedräktens bindmössa bärs här av Majvor Lind. Foto: Karin Edlund
Vilka huvudbonader som bars i bondesamhället har varierat från plats till plats och över tid.
Bruket av klutar (huvuddukar) var stort i södra Sverige, längre norr ut användes bindmössorna. Lokalt fanns stora variationer och även särskilda huvudbonader. När vi sammanställer de sörmländska bygdedräkterna är det ganska jämt fördelat om man har en huvudduk eller bindmössa. De rikt dekorerade och dyrbara historiska folkdräkterna från Vingåker och Österåker har naturligtvis inget så enkelt som en bindmössa eller klut i sina högtidsvarianter. De huvudbonaderna behöver snudd på bygglov när de är som praktfullast.
Män i hatt
Männens huvudbonader har bestått av kasketter, höghattar, vidbrättade hattar, slokhattar, luvor, kilmössor, ja uppräkningen blir lång. Det som präglat männens huvudbonader är tidens mode och ekonomi. För männens del har inte huvudbonaden haft samma symbolvärde som för kvinnor. Till exempel har inte männen huvudbonad signalerat civilstånd. Det var ofta männen som tog hem trenderna, även till kvinnorna.
Efter den långa utläggningen återkommer jag till mitt lilla projekt. Jag har ju burit bindmössa förut och det är ju lite roligt. Men att brodera i silke lockar mig inte alls. Det är mammas bindmössa till Flodadräkten jag bär på bilden här. Hon är inte heller sugen på en bindmössa till. Kan hända får våra Sköldingedräkter en huvudduk i stället. Den lokalt förankrade Lindstu-Maja-duken kanske åter får bli en huvudklut. Hur som helst kommer jag fortsätta vilja blotta min syndiga pannlugg.