När vintern precis har jagats ut och våren gör sitt lite motsträviga inträde i Mellösabygden så finns den traditionsenligt på plats, Mellösa hembygdsförenings årsbok för 2026. Som vanligt bär den på berättelser om förr och nu, gammal som ung och känt och okänt.
Lästips:
”Hur kom det sig att jag som nyfödd den 19 januari 1940 på Flens lasarett, kördes av mina föräldrar till vår bostad Villa Slänten i backen ovanför herrgården i Harpsund.”
Så inleder Erland von Redlich sin berättelse i Mellösas årsbok om sina barn och ungdomsår i Harpsund och Hälleforsnäs.
En annan profil i årsboken är ”Holmtorps-Erik” eller ”Älg Erik” – mannen som sköt en älg i sin trädgård endast iklädd pyjamas. I berättelsen beskrivs också Eriks långa väg till skolan. När man läser om den har man svårt att förstå dom som tycker att saker och ting var bättre förr.
Från förvaring till salong
Kolhuset, på bruket i Hälleforsnäs, får sin beskärda del i boken. Byggnaden inrymmer numera de mycket populära teaterföreställningar som årligen sätts upp där. Men, Kolhuset byggdes för helt andra ändamål än att vara en teatersalong. Kolhuset byggdes i början av 1800-talet för att förvara träkol som behövdes för att smälta järnmalm i masugnen. Kolet framställdes i milor i skogarna runt omkring Hälleforsnäs av torpare och småbönder.
Det vackra gula huset några hundra meter västerut från herrgården i Harpsund och med anor från 1700-talet heter Västtorp och var en gång i tiden ett lantbruk där många pigor och drängar bott under åren. Västtorp var under åren 1920-till 1951 bostad för gårdssnickaren Tycho Petterson vars signum flera byggnader i Harpsund bär, bland annat Lillgården mitt emot Västtorp. I dag bebos huset av bara en familj.
Bäst i Sverige
Håkan Spångberg var under 1960-talet Sveriges bästa bandyspelare. I årsboken berättar han om en epok som troligen är okänd för de allra flesta.
Här finns en fortsättning på den spännande berättelsen om Mellösas geologiska historia och så tar årsboken oss med på en kulturvandring i Remna by.