Sedan 2005 har Julita hembygdsförening arrangerat utflykter på cykel en eller två gånger per år och sedan 2007 har man också erbjudit skjuts på den ”inglasade” traktorvagnen. Den sjätte augusti var det åter dags och märkligt nog finns det fortfarande vägar och ställen i socknen som inte fått besök under dessa turer.
Denna gång gick turen först till det sedan 90 år nedlagda Fogelstad tegelbruk. Det var det sista i raden av dessa tidiga industrier som har sina rötter i munkarnas behov av material när man uppförde Julita kloster på 1200-talet. Gimmersta som svarade för byggnationer vid sockenkyrkan behövde tegel när man skulle slå dess valv på 1500-talet. Kanske var det då gårdens tegelbruk såg dagens ljus. På 1700-talet uppfördes nya huvudbyggnader i tegel vid såväl Julita gård, Gimmersta och Äs. Då om inte förr fanns det alltså minst tre lokala tegelbruk. Vid Fogelstad var huvudbyggnaden i trä fram till 1880-talet, därför dröjde det lite längre innan man även där startade ett tegelbruk. Å andra sidan drevs det längre än de andra tre och lades ner först 1938. Kanske var det till återuppförandet av den 1932 nedbrunna ladugården, de sista stora leveranserna gick.
Nästa stopp på turen var vid den lite avsides belägna Hagstugan vars historia går tillbaka till tiden för Julita bruk på 1600-talet. Efter brukets nedläggning blev stället torp under Fogelstad fram till början av förra seklet. En rad skogsarbetarfamiljer blev sedan de sista permanentboende på Hagstugan. Sist i raden blev den legendariske ”Hagstu-Olle” som flera av turdeltagarna minns med glädje.
Nu var det dags för det obligatoriska kaffestoppet som denna gång förlades till Nya Aspenbadet. Stärkta av såväl kaffet som den vackra utsikten över sjöns stilla och lite trolska vattenspegel var det åter uppsittning och färd under den nyanlagda väg 56 väster om Äs samhälle. Ett kort sammandrag av Äs säteris historia med dess ofta färgstarka innehavare hanns med innan det annalkande regnet hann ifatt oss. Ett sista stopp blev det trots vädret och då vid resterna av den ena av Julitas två gästgiverier, det vid Lövåker. Här kunde man från mitten av 1600-talet få såväl nya utvilade hästar, som mat och logi. Verksamheten lades ner i slutet av 1800-talet när Äsköping hade etablerat sig som ny centralort för bygden och det var handelsman Cederlöf som då tog över verksamheten.
De 20 deltagarna kunde nu se tillbaka på en trevlig och intressant afton trots att de mest fått cykla i hård motvind och mot slutet även fått ”njuta” av det sedan länge efterlysta regnet.