Efter en tuff paddling i hård vind hittar vi på småtimmarna lä under den uppgående solen. Skogens fåglar har just vaknat och den lilla skogsomgärdade lagunen förvandlas till en konsertsal. Följ med Lena Näslund bakom kulisserna på Sveriges radios sjätte upplaga av "Fågelsångsnatten".
Lästips:
Klockan är 21.30 när vi sätter oss i kanoterna för att korsa Östafjärden med sikte på Storån, den allra sydligaste delen av Färnebofjärdens nationalpark. De senaste dagarna har det blåst hårda vindar och det har gått vitt därute. Inte idealiskt för öppna kanadensare fullastade med teknisk utrustning. Vinden har tillfälligt lagt sig något och ner till ån har vi åtminstone medvind. Den här ”Fågelsångsnatten” kan bli en utmaning.
Några tunna höga stavelser hörs över oss.
– En drillsnäppa, konstaterar min paddelkollega Didrik Vanhoenacker, till vardags jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet.
Han är suverän på att lokalisera fågelljuden och vid behov på att härma fåglarna. Det kan behövas för i den hårda vinden är det svårt att fånga sången med mikrofonerna och många fåglar sjunger inte alls.
Teknikkanoten på Örstafjärden. Det gäller att inte kapsejsa med utrustningen. Foto: Lena Näslund
Drömbilden av en fågelsångsnatt. Soluppgång över Örsundaån 2024. Foto: Lena Näslund
Tekniktest utan att välta
Vi närmar oss åmynningen och tiden för vårt tekniktest. En timme kvar till midnatt och starten av den sjätte ”Fågelsångsnatten”. Svarta moln tornar upp sig på natthimlen och vinden tar i igen. Vi tar oss in till kanten så att Andreas Tosting i teknikkanoten kan komma åt vår utrustning utan att någon av kanoterna välter.
Didrik och jag har varsitt headset så att vi kan prata samtidigt som vi paddlar och höra både de övriga teamen från Skåne till Tromsö i Norge, programledarna vid sjön Tåkern, sändningsteknikerna och producenten i Växjö – och förhoppningsvis varandra. Det är en stor apparat som krävs för att bjuda på direktsänd fågelsång en hel natt.
– Det knastrar från er, säger teknikern i Växjö i våra lurar.
Det visar sig vara våra headset som störs av någon annan del av sändningsutrustningen. Trots att de låtit utmärkt vid tidigare test. Tiden till start krymper och lösningen blir vanliga handmikrofoner. Inte så paddlingskompatibelt.
Nere i Lillån kom paddelteamet undan den hårda vinden. Foto: Lena Näslund
Kanoterna vid bryggan före avfärd.
Teknikkanoten leder paddlingen ner genom Lillån. Foto: Lena Näslund
Mikrofon i flytvästen
– Jag stoppar ner min i flytvästen, meddelar Didrik.
Det funkar faktiskt fint. Och så ger vi oss i väg. Teknikkanoten med sina två stora riktmikrofoner som ska fånga sången först och vi på behörigt avstånd efter så att vi inte ska höras i sångmikrofonerna.
Tre minuter efter midnatt startar sändningen.
– Efter programledningen vid Tåkern är det Storån. Och ni lämnar sedan direkt till Skåne, ljuder producenten Benkes distinkta röst i hörlurarna.
Vi paddlar för brinnande livet för att komma fram till ett vassområde där vi hörde den fina lilla vadaren skogssnäppa i går. Vi hinner och den vill faktiskt vara med. Annars är det inte så många fågelröster mitt i natten i ett lite kargare skogsområde som det här. De här delarna av Färnebofjärden är kända för sina ugglor. Vår förhoppning var att natten skulle kunna bjuda på slagugglans dova rop och gryningen på den lilla sparvugglans vissling. Och så hackspettar förstås. Här fanns några av de sista vitryggiga hackspettarna. Fortfarande är det gott om spillkråka, större hackspett och även den mindre. Tranor, sångsvan, orrar är andra karismatiska röster vi hoppas på.
Ett nasalt knorrande i vassen
De andra arenorna kan bjuda på gräshoppssångarens entoniga visa, näktergalens smått hysteriska, måsarnas melodi, men vi har vind – tills vi hör ett nasalt knorrande från en vassrugge.
– Vi släpper till Storån, är producentens budskap och så får Vattenrallen hålla sin konsert.
Ingen skönsång direkt, men den får några fnissningar från programledarna. Så fortskrider natten. Fram till 03.30 när kanoterna glider in i lä i den lilla lagun som avslutar den lite bredare Storån som sedan övergår i den smalare Lillån. Nu har skogen vaknat. En taltrast håller konsert med akustik som i den bästa konsertsal. Den blandar sina egna strofer med sånt den lånat av andra arter. Vi sitter en lång stund med ansiktena mot den uppgående solen. Nu minns vi hur magiskt det är att följa hur natten övergår i morgon och så småningom dag innan ”Fågelsångsnatten” är över för det här året.