Lästips:
Så är sommarsolståndet passerat, vi går mot mörkare tider igen. Som om inte själva världsläget är tillräckligt mörkt. Finns det då något bättre sätt att plåstra om själen än växter?
Att odla är hårt arbete; köra gödsel, ordna täckmaterial, släpa vatten. Och frustrationsträning. Att lära sig ta några djupa andetag och inte bli stressad över att livet kom i vägen för att få potatisen i jorden i flera veckor, att de fina tomatplantorna börjar se lite molokna ut när de får vänta på utplantering. Eller när de fina bönplantorna som kom ut i tid plötsligt är bara pinnar. Sniglar!!! För att inte tala om förutspådda regn som den här våren inte blivit mer än någon enstaka millimeter i vattenmätaren.
Krossade blad och rötter av såpnejlika (Saponaria officinalis) har traditionellt använts som tvättmedel, och det går också att göra schampo av örten. Men krönikör Lena Näslund höjer ett varningens finger för en blommande gynnare.
Trots allt är morgonstunden i trädgården balsam för själen. Rensa lite här, se hur grönsaksplantorna sväller av en slurk bokashigödsel, dra in doften av Finlands vita ros eller provsmaka en av de första färdiga jordgubbarna och lyssna till de tiggande fågelungarna i krikonhäcken.
Jag har några gånger försökt mig på lite striktare former i min trädgård. Utan framgång. Allt växer så det knakar och många växter har sina helt egna viljor. Som en av mina favoriter – Aklejan. Den är så vacker med sitt fylliga bladverk och blomman på sin långa stjälk, med den långa sporren där bara insekter med lång snabel kan hämta nektar. Den kan vara lite motspänstig när du planterar den där du vill ha den i en rabatt. Den vill allra helst välja sin växtplats själv. Varför spjärna emot?
Så får det bli även med prästkragarna som slagit sig ner i stengången. Jag har inte hjärta att rensa bort dem. Nu har de dessutom letat sig fram till mitt lilla ängsprojekt, som inte alls är gjort efter konstens alla regler. Det är resultatet av grävningen för vår nya avloppsanläggning (där just nu svärdsliljorna blommar vackert.) I stället för att så gräs har växterna fått leta sig dit själva. Det är lite för näringsrik jord kan man se på brännässlor och maskrosor som jag rensar bort så gott jag kan, i hopp om ängsvädd, brudbröd och blåklockor så småningom. Jag har lagt ut ängshö för att det ska fröa av sig.
På andra platser låter jag maskrosorna blomma. På våren är de livsviktig mat för humlorna till exempel. De har tackat med finfin pollinering av jordgubbarna. Och brännässlor blir det också kvar till fjärilar som nässelfjäril och påfågelöga.
En växt som jag dock har ett ont öga till är såpnejlikan. Den fanns här i trädgården när vi kom. Den är visserligen fin när den blommar med sina vitrosa blommor. Och nyttig: med enkla medel kan man göra både tvål, schampo och diskmedel av den. Koka bitar av rot, stjälk och blad i tio minuter, sila och använd. Har själv inte provat. Men akta er, den sprider sig med utlöpare, minsta bit som blir kvar i jorden skickar upp nya plantor – den tar över allt!