Med karta och kompass laddar 150 seniorer upp inför dagens orienteringstävling vid Spökbacken i Forssjö. På fingret sitter det elektroniska stämplingssystemet, som en blodtrycksmätare, redo att avläsas på kontrollerna i skogen. – Ett perfekt sätt att lära känna nya människor, säger Riina Larsson Mänd som flyttat till Strängnäs från Stockholm.
Lästips:
Parkeringsvakterna från Katrineholms orienteringsklubb visar vägen denna tisdag förmiddag. Trots att det är kallt och blåsigt är det människor i träningskläder överallt på den lilla grusvägen mot Spökbacken i Forssjö utanför Katrineholm.
– Det är en populär friskvårdsaktivitet. Det brukar komma mellan 150 och 200 personer, säger Karl-Robert Moqvist, ordförande för Sörmlands OL-veteraner, sedan 20 år tillbaka.
Tisdag och torsdag är det tävlingar i veteranorientering. Klubbarna i Sörmland och Västmanland turas om att arrangera och lägga banor.
Riina Larsson Mänd och maken George Larsson har åkt från Strängnäs.
– Det känns ganska nära, tidigare åkte vi från Södertörn, säger George Larsson.
Yvonne Karlsson började orientera för ett år sedan.
Kerstin Svensk i OK Stigtomta var nöjd efter sitt lopp.
Kerstin Svensk, Siv Frodin och Mona Fosberg byter om i entrén.
Per-Erik Carlenius, Björn Flagstad och Inge Löwegren kollar vilken väg som är bäst.
Intresset för orientering bland veteraner ökar. Föreningen i Sörmland och Västmanland växer och har 600 medlemmar.
Social gemenskap
– Orientering är den bästa motionsformen med fysisk aktivitet, psykiska problemlösningar, naturupplevelser och social gemenskap, säger Karl-Robert Moqvist.
Många har orienterat i 40 eller 50 år, men inte alla. En hel del är nybörjare. Yvonne Karlsson från Mellösa började för ett år sedan.
– Det var egentligen min man som orienterade, men när han blev dement följde jag med som ledsagare, berättar Yvonne Karlsson.
Nya sörmlänningar. Riina Larsson Mänd och George Larsson som flyttat från Stockholm till Strängnäs och ska byta klubb från Södertörn till Malmby.
Fågelvägen
Nu kan inte han orientera längre, men Yvonne har fortsatt. Hon har sällskap av sin bror Bo Walter och svägerska Annica Dahlgren.
– Det är skönt att ha en egen sysselsättning, säger Yvonne.
Hon tar den kortaste banan som enligt fågelvägen är två kilometer.
– Det är kul. Min pappa och bror orienterade även när jag var ung, men det blev inte så för mig. Jag fick barn och vi hade lantbruk. Nu ångrar jag att jag inte började tidigare, säger Yvonne Karlsson.
Ut på hygget
Hon går i mål bakom Spökbackens klubbhus. Efterår sitter hon tillsammans med andra i fikarummet och analyserar loppet.
– Jag kan inte fatta hur jag kunde vara så korkad att jag sprang ut i hygget. Jag sprang alldeles för långt till höger, säger hon och visar på kartan var hon tappade kompassriktningen en kort stund.
På armen har hon en gps-klocka hon tittar på, den visar hur hon sprang och var hon skulle ha sprungit.
Ett helt gäng från OK Klämmingen i Gnesta fikar i skogen.
Det gäller att markera alla kontroller.
Lite gömd bakom en sten stod den näst sista kontrollen.
Björn De Woul ledde bilarna till rätt plats vid Spökbacken i Forssjö.
Karl-Robert Moqvist och Kjell Lindberg från Västerås.
Tre över 80 år är med i Ärla IF och veteranorienterar. Bengt Dagermark i blå, vit och röd jacka är 88 år. Han tyckte det gick hyggligt i dag.
Full fart mot målet.
Inte bästa loppet
– Jag sprang 2,6 kilometer. Det tog lite onödig tid att leta efter rätt väg och kontrollen. Det var inte ett av mina bästa lopp, säger Yvonne Karlsson.
– Men jag är väldigt glad över att jag har börjat med orientering, lägger hon till.
Det finns fem olika banor att välja mellan, den kortaste och lättaste är på två kilometer. Med ålderns rätt har många slutat springa sina lopp, de går genom skogen. Den längsta och mest kuperade sträckan är på 4,6 kilometer.
Funktionärer på plats
Lars och Monika Andersson från OK Tor (Torshälla, Eskilstuna) stämplar på målkontrollen.
– Det är jätteroligt. Vi kan göra det tillsammans, dessutom orienterar både barn och barnbarn, säger Monika Andersson.
I dag är det 15 funktionärer från Katrineholms orienteringsklubb som hjälper till på olika ställen för att få förmiddagens tävling att flyta på. I fiket, på parkeringen och i sekretariat. Tävlingsledare Inge Löwegren organiserar och har provsprungit en av banorna innan loppet.
– I dag arrangerar vår klubb tävlingen, på torsdag får vi vara med och tävla för då är det en annan klubb som arrangerar.
Han berättar att det är viktigt att alla som startat också stämplar ur tävlingen.
– Annars blir vi tvungna att ut och leta efter dem. Det är ovanligt att det händer, däremot är det en del som satt sig i bilen och åkt hem utan att stämpla ut. Men då har vi fått tag i dem innan vi börjat leta, säger han.
I en glänta i skogen sitter ett gäng från Ärla och fikar efter loppen. De säger att det gick fint i dag.
– Varje dag jag vaknar upp och kan fortsätta med orienteringen är jag tacksam, säger en av dem.