Christer Sjögren fyller 75 och förlänger sin Amazing Grace-turné – den 16 mars kommer han till Culturum i Nyköping. För Sörmlandsbygden berättar han om musiken, åldrandet, kändisskapet – och hur en bil förde honom samman med kungavännen Aje Philipson.– Nu tar jag en period i taget, jag vill inte boka upp mig för långt framåt, säger han.
Lästips:
Med Vikingarna har det blivit 11 miljoner album sålda över Norden. Dessutom har Christer Sjögren en framgångsrik solokarriär.
”The best of Christer Sjögren – Amazing Grace” – är det här din sista turné, eller kan man följa upp en best-of?
– Jag vet inte, jag har inte jobbat så mycket de sista åren, men tillräckligt. Det är en ynnest att få åka ut även som pensionär. Det här var en kyrkturné från början, men någon kom på att lägga till best of så att jag kunde ta in låtar från flera genrer, Elvis, Sinatra, gospel.
– Jag har jobbat hela mitt liv med musik och det är inget man vill tvärsluta med, det får bli en succesiv avtrappning.
Vikingarnas sound har definierat en hel genre. Ni la ner 2004, återförenades 2016 och hade en sista turné 2022 – och nu ska ni till Norge i vår. Vad älskar du med Vikingarna?
– Vikingarna har präglat mig och gjort att jag kunnat göra allt annat. Det var roligt att starta upp på nytt 2016, det trodde varken publiken eller vi att vi skulle göra. Nu har vi tre jobb kvar i Norge, sedan blir det inget mer med Vikingarna, jag kan aldrig tro det i alla fall …
Christer Sjögren har släppt ytterligare spelningar hela hösten. Foto: Wereckipr
Vikingarnas första cd var ”Kramgoa låtar 14”, släppt 1986. Albumet sålde över 100 000 exemplar och tilldelades Platinaskiva
Vikingarna spelar i Norge i vår, trots avskedsturnén 2022. Foto: Jenni Ahlbäck
Min kollegas granne har en pappfigur av Christer Sjögren i naturlig storlek i hallen. I Messiah Hallbergs SVT-program ”Hur fan hamnade vi här?” dyker du upp utan närmare presentation. Du är verkligen en figur i alla människors liv, hur är det för dig?
– Ja du, kändisskapet sker i skov. Jag kommer så väl ihåg tidigt i karriären när jag fick uppskattning för min sång. När nån kom fram för en autograf och man var överlycklig för att bli sedd. Att bli känd för hela svenska folket är smickrande, men också en omställning på gott och ont. Men man vänjer sig. Jag har haft det bra i min långa karriär.
Du var 14 år när du startade ditt första band 1964, Jonny-Christers, tillsammans med Stig-Åke Byberg och bröderna Johnny och Hans-Gunnar Brokvist. Visste du redan då att musiken var ditt kall?
– Nåt åt det hållet. Jag upptäckte drivkraften i musikens fantastiska värld som drev mig som ingenting annat. Det var inte speciellt roligt i skolan, jag hade det bra men det var lite trögt. Musiken blev glädjen att ha något att se fram emot. Det kom tidigt så naturligt att jag hade gehör och kunde ta ut låtar på piano och orgel. Det ena gav det andra och då var jag fast. Jag behövde aldrig stå i ett vägskäl, som dagens ungdomar.
Christer Sjögren fyller 75 i april men har inga planer på att sluta än på ett tag. Foto: Wereckipr
Du fyller du 75 år den 6 april – hur ska du fira?
– Ja herregud! Det är inte lika kul att fira födelsedagar nuförtiden, men alternativet är ju inget vidare. Jag tar tillvara på glädjeämnena i livet och är tacksam. Det känns mycket, men jag har inga krämpor och äter inga mediciner.
Vad har du för relation till Sörmland?
– Jag tror inte att jag har spelat på Culturum i Nyköping. Men jag har till exempel spelat i Vingåkers kyrka, där träffade jag min gode vän Aje Philipson, vi har ju bilintresset ihop. Jag och min fru fick bo på hans gård Skenäs utanför Katrineholm.
Vad var det för bil?
– Jag hade en Mercedes 280SE Cabriolet från 1969, en bil som Aje hade köpt ny och ville köpa tillbaka. Han hade fått den av sina föräldrar. En jättetjusig bil i bronsmetallic med konjaksfärgat läder. Genom bilen blev vi vänner. Jag har tio elva bilar, det är ett stort intresse.
Och hur var det nu, vårens spelningar är de sista?
– Det är kanske de sista med Vikingarna, men min solokarriär kan nog hålla på lite längre.