Inspirerad och uppvarvad efter Riksrevisionens sågning av länsstyrelsernas tillsyn enligt penningtvättslagen kommer här en drapa kritik.
Länsstyrelserna har tillsynsansvar över högriskaktörer som bolagsbildare, företagsförmedlare, pantbanker och konsthandlare, alla rena rama Klondyke för penningtvättare. Men länsstyrelserna har valt att lägga alla sina resurser på att granska redovisningsbyråer. Det tyder på total okunskap.
Uppdraget syftar till att få utlövarna att göra rätt, inte enbart bestraffa. Men i stället för att belägga fallerande byråer med vite och möjlighet till rättelse har Länsstyrelserna i näst intill samtliga fall utdömt saftiga sanktionsavgifter, utan uppföljning.
Flera byråerna som fått sanktionsavgifter har långt ifrån helt åsidosatt sina skyldigheter. Tvärtom, de har ansträngt sig men fallerat i vissa delar. Att bedöma dessa som grova är inte proportionerligt.
Flera av de drabbade byråerna har efterfrågat möjligheten att få vägledning, utan gehör. Det är som att Skatteverket skulle nöja sig med att meddela att ”alla ska följa skattelagstiftningen”, utan att berätta hur.
Hoppas att länsstyrelserna och regeringen tar tillfället i akt att nu följa Riksrevisionens enkla och tydliga rekommendationer för att styra upp tillsynen.