Den 21 januari var det 24 år sedan Fadime Şahindal mördades.
Minnet av Fadime och alla andra i Sverige som fått dö i hederns namn, ger de som strävar
efter ett bättre samhälle ett särskilt ansvar.
Ett ansvar att inse att det inte räcker med att prata om minnesord och värderingar.
Politiken fungerar bäst när den är pragmatisk, och jämställdhetspolitiken är inget undantag.
Regeringen har under de senaste åren tagit flera viktiga steg i rätt riktning. Förbudet mot oskuldskontroller och oskuldsintyg, som trädde i kraft 2025, är effektiv för att visa att oskuldsmyten är just en myt, och att ingen kvinna eller flicka ska tvingas spela med i den teatern.
Beslutet att göra kusinäktenskap olagliga från 2026 bryter konkret med strukturer som ofta används för att låsa fast unga i tvång och beroende.
Att hedersrelaterat våld och förtryck nu ingår i de jämställdhetspolitiska delmålen innebär ett efterlängtat erkännande av problemets omfattning och allvar. Man kan inte hänvisa förtryck, våld och hot till kultur, tradition och seder, vilket delmålet tydligt befäster.
Detta är reformer värda att försvara. De visar att liberal politik kan stå upp för individens frihet även när det skaver.
Men hedersförtrycket är inte besegrat. För att skydda fler krävs nu nästa steg.
Ett av de största problemen är bristen på samlad kunskap. Sverige saknar i dag en aktuell, nationell och heltäckande kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck. De studier som finns är ofta gamla, lokala eller bygger på olika definitioner. Resultatet blir ett lapptäcke av uppskattningar som försvårar riktade och effektiva insatser. Utan en gemensam nationell bild famlar socialtjänst, skola och rättsväsende i mörker.
En stat som menar allvar med att bekämpa hedersförtryck måste veta var, hur och mot vilka det sker.
En nationell kartläggning är inte byråkrati, utan den är grunden för att rädda liv.
Samtidigt behöver rättsstaten bli tydligare i sin reaktion mot gärningsmän. Brott med hedersmotiv är inte ”vanliga” brott. Därför bör utvisning kunna användas i större utsträckning när en person utan svenskt medborgarskap döms för hedersrelaterade brott. Hedersmotiv anses vara en försvårande omständighet när brott begås, det måste också visa sig när rättsväsendet ska skydda.
Samtidigt räcker inte enbart lagstiftning, arbetet måste också stärkas lokalt. Med bättre kunskap och skarpare verktyg kan fler skyddas.
Det är det minsta som kan göras i Fadimes namn.