Ni vet den där känslan av att verkligen behöva en viss sak. Det kan vara en väska, ett par snygga skor eller någon onödig produkt som man tror ska fylla ett visst tomrum i ens hem.
Den känslan slår mig väldigt sällan numera. Det är väl antagligen en åldersfråga. Jag tycker att det är väldigt skönt att den är ur mitt system. Nu blir det nästan jobbigt om något går sönder hemma och man behöver köpa nytt. Jag vet på förhand att det kommer att finnas alldeles för många modeller och färger att välja på att jag på förhand måste vila för att ta tag i att bara välja rätt modell.
Det hindrar mig såklart inte från att regelbundet scrolla på Tradera. Ni vet där man kan buda hem varandras begagnade kläder och saker.
De dyker sällan upp, men när de väl dyker upp i flödet bland alla saker som finns inlagda i appen så väcker de direkt mitt intresse. Det handlar om näbbstövlar. Ni vet de där stövlarna i skinn och en markerad linje med en liten snibb eller näbb längs fram. Skinnet som är ljust och sen med tiden, i takt med att man använder stövlarna, mörknar och bara blir finare med åren.
Så fort någon lagt ut ett par näbbstövlar så lägger jag ett hjärta på den annonsen, spelar ingen roll om det är rätt storlek eller inte. Jag vet inte vad det är med de där näbbstövlarna, kan det vara just att de är gjorda för att bäras länge, att de ser ut som någon slags ursprungssko som ska bära en människa genom livet och genom våra olika väderförhållanden.
Eller handlar det om att de äldre tjejerna i skolan hade näbbstövlar och sjal i någon rest av proggen, som jag suktade efter när jag själv fick gå där i mina allvädersstövlar?
För några år sedan hade jag faktiskt ett par hemma. Jag fick dem av en kompis och de var så gott som helt oänvända. Näbbisarna stod där i hallen och väntade på rätt tillfälle att användas. De stod länge innan tillfället kom. Det kom flera tillfällen men det blev liksom aldrig rätt i alla fall.
Så fort jag tog på mig näbbstövlarna så kände jag mig som någon som skulle gå på ett lajv och vara utklädd till ursprungsbefolkning. Inget fel i traditionella samiska kläder, de är supervackra. Men det är liksom inte jag. De stövlarna hamnade på en second hand affär där jag hoppas att de köptes av någon som var mer värd dem än jag var och förhoppningsvis bar dem med stolthet så att skinnet sakta mörknade av väder och vind.
Hursom, den lilla sejouren med att faktiskt ha ett par näbbstövlar i garderoben och inte använda dem stängde inte av min känsla av att vilja ha dem när de dyker upp i appen.
Nu finns det ett par som är lite annorlunda inlagda i köp- och säljappen. Ett par i vinrött filttyg. Så annorlunda men samtidigt med den ursprungliga känslan kvar.
Så häromdagen så kom jag på det. Jag vill inte bära näbbstövlar, jag vill ju titta på dem.
De är konst som på riktigt säger mig något och väcker något inom mig.
Så nu startar jakten på ett riktigt bra foto på ett par näbbstövlar som jag kan skriva ut och rama in och alltid kunna ha blicken på.