Lästips:
Har du nån gång drömt om att spela teater? Sluta drömma. Gör det NU! Jag själv började som glad amatör och nu jobbar jag inom scenkonstområdet på heltid.
Jag, som egentligen är utbildad rörmokare och som jobbade som sådan i över 15 år, upptäckte att jag egentligen var menad att göra nåt annat. Är inte det rätt vanligt? Detta att vi bestämmer oss för tidigt för vad vi vill göra med våra liv?
Det är inte alls säkert att man vet redan vid 16 års ålder, vad man vill göra. Man lyssnar till alla som säger att man måste skaffa sig en utbildning och så väljer man det som andra tycker att man är lämpad för, eller det som känns enklast. Farsan var rörmokare och hade egen firma. Enkelt och lätt för mig att följa efter.
Och visst – jag blev en rätt bra rörmokare och fick det att funka i många år. Men till slut gick det inte att ignorera känslan av att jag egentligen var menad för nånting annat.
När jag vid 28 års ålder, för första gången tog steget in på Eskilstuna teater, visste jag direkt: Det var här jag skulle ha varit! Men nu menar jag inte att du ska börja spela teater för att du en gång ska kunna ha det som heltidsjobb, eller för att du ska få stå på scenen och glänsa ikapp med stjärnor och kändisar. Jag menar att du ska göra det för din egen skull. För att få lära känna dig själv på djupet.
Att vara skådis handlar sällan om att försöka spela en roll, där man kan bli någon annan. Det handlar om att bli ännu mer sig själv. Att ta reda på vem man egentligen är. Men visst kan det kännas skrämmande att behöva stå framför andra människor och säga ord som inte är ens egna. Men det kanske mest skrämmande är att våga möta sig själv.
Teater kan vara en form av hälsokur. Ett botemedel mot låg självkänsla eller dåligt självförtroende. Vaccin mot ett ekorrhjul man fastnat i och som bara rullar på, utan att man känner vare sig entusiasm eller livsglädje.
Jag har mött människor som vågat sig in på teaterövningar, med nedslagen blick och böjd rygg, för att några månader senare ta ett glädjeskutt ut i livet, med blicken framåt och ryggen rak. Det är små mirakel som händer, helt enkelt!
Bara en sån sak att man möter varandra som medmänniskor, utan en tanke på vilket kön eller ålder man har. Jag minns hur förvånad jag blev, när jag plötsligt fann mig öga mot öga med en 70-årig dam jag aldrig träffat. Hon hade spelat teater och sjungit hela sitt liv, och fast vi inte kände varandra alls, möttes vi och såg in i varandras ögon.
Min replik var: ”Jag har aldrig träffat någon som du.”
Hon svarade: ”Du är underbar.”
Trots att jag var oerhört nervös och osäker och förmodligen lät som någon som läste upp ett kakrecept, sa hon att jag var underbar, som om hon faktiskt menade det. Det var som att kliva in i ett helt nytt universum som hela tiden funnits vid min sida, men som jag aldrig kunnat se.
Så, mitt bästa julklappstips till dig själv inför den kommande julen, är: Kolla upp vilken som är din närmaste amatörteatergrupp och anmäl dig för tjänstgöring. Jag tror att du kommer att bli förvånad.