Stay behind ligger bakom mordet på Olof Palme, det menar Kari Poutiainen som snart kommer ut med en nya bok. – Jag har ingen rykande pistol. Exakt vem som höll i vapnet är ointressant, det är bara en soldat som gjorde sitt jobb, säger han.
Fysikern, läraren och författaren bor i Stjärnhov mitt emellan Göran Persson och Leif GW Persson. Den senare har han haft sporadisk kontakt med sedan 2020 då förundersökningsledaren Krister Petersson avslutade världens största mordutredning och pekade ut Skandiamannen Stig Engström som skyldig. En ifrågasatt slutsats.
Den 9 augusti i år släppte journalisten Jon Jordås ”Den sista boken om mordet på Olof Palme”, där han i stället pekar ut aktiespararen ”GH” som skyldig till mordet på Sveriges statsminister 1986.
När Sörmlandsbygden ringer upp Kari Poutiainen för en kommentar avslöjar han att han håller på att färdigställa en egen ny bok – med en helt annan gärningsman än den ensamme galningen.
– CIA och Nato har gemensamma intressen och den stora CIA-stationen i Stockholm samarbetar med den hemliga armén Stay behind. Vem som höll i vapnet är en petitess, säger Kari Poutiainen.
Del av underrättelsekomplex
Han menar att den hemliga motståndsrörelsen Stay behind, den amerikanska säkerhetstjänsten CIA och försvarsalliansen Nato inte går att separera adekvat från varandra.
– Stay behind var en del av det västliga underrättelsekomplexet, en slags hjälpgumma till CIA-stationen i Stockholm, som indirekt är knuten till Nato. Jag tror inte att en svensk inom Stay behind höll i pistolen, jag tror att det var någon inhyrd av CIA, säger han.
Motivet menar Poutiainen var Palmes närmande med Sovjetledaren Michail Gorbatjov – och den planerade resan till Sovjet.
– Man behövde hindra Palme från den nära stundande Moskvaresan, han hade blivit en besvärlig figur. Palmes rapport till FN: ”Common Security” pläderade för nedrustning och gemensam säkerhet – det ogillades av Margaret Thatcher och Ronald Reagan. Palmes rapport sågs som ett direkt hot emot Nato. Gorbatjov ville se ett enat men neutralt Tyskland, utanför försvarsalliansen, det kunde man inte ha.
Komplement till förra boken
Poutiainen ser sin nya bok som ett komplement till ”Inuti labyrinten” som han och lillebrodern Pertti skrev 1995. Boken hyllades i Dagens Nyheter av Kjell-Olof Feldt och i Expressen av PO Enquist och har sålt i cirka 6 000 exemplar. Labyrintens fokus är själva utredningen och räknas till en av klassikerna om Palmemordet.
Själv ser han sig inte som författare, Kari Poutiainen menar att han ägnar sig åt samhällskritik. Överskottet från böckerna används till att finansiera nya upplagor, den senaste 2020.
Tre parallella mord
Den här gången skriver han allt själv, och precis som labyrinten kommer nya boken – med arbetstiteln ”Stay behind och Palmemordet” – ut på egna förlaget. Förhoppningsvis i samband med 39-årsdagen av mordet i februari 2025.
– Min tanke är att det finns tre mord med en tydlig parallell. Mordet på Chiles president Salvador Allende 1973, Italiens förre premiärminister Aldo Moro 1978 och mordet på Sveriges statsminister Olof Palme 1986.
Den röda tråden menar Poutiainen är den stora sammansvärjningen och teatern för att förvilla allmänheten.
– Jakten på Röda brigaderna som kidnappat Mondo var ett av de största polispådragen någonsin, och så var han hela tiden fången i centrala Rom. Parallellen är rolig för att söket togs över av inrikesministern i Italien, precis som länspolismästare Hans Holmér tog över Palme-utredningen, säger Kari Poutiainen.
Mordet på Olof Palme är ännu olöst. Foto: Mostphotos
Är du rädd för att peka ut Nato?
– Nä, nä, jag är inte rädd. Allt sånt snack är ett direkt tecken på att man inte är seriös. Så viktig är jag inte. Det är lättare för dem att bara marginalisera boken, det är det enda som kan hända.
Kari Poutiainen är luttrad, genom åren har han kontaktats av såväl privatspanare som spioner, säger han. Själv hade han ingen tanke på att ge sig in i Palmedebatten igen, han är teoretisk fysiker som arbetat som lärare hela livet.
Men när några norrmän för ett par år sedan bad om hjälp med ett Palmemanus sögs han in igen. Nu vill han bara bli klar.
– Jag ser det här som Don Quijote kamp mot väderkvarnarna. Jag skriver boken som en upplysning för intresserade. Min enda förväntning är att göra ett bra jobb och få ägna mig åt spinorer i stället. Matematisk fysik, det vill jag ägna mig åt de åren som är kvar. Men jag gled in i Palmehistorien igen efter att jag under tjugo år tyckt att jag gjort mitt, säger han.