En sommar med förändrat beteende

Sommarlåtar kommer och går, en som dök upp i minnet som passar extra bra i år är Sven-Ingvars ”Sommar i Sverige” från fotbollssommaren 1994. Precis som texten säger om sol vind och hav en tid att koppla av verkar de allra flesta svenskar fått eller får uppfyllt i år. En särskild tanke efter denna vår som saknar motstycke i modern tid måste såklart riktas till dem som drabbats av Coronavirusets framfart i vårt samhälle.
Den framtid som stundar finns det många frågetecken kring. När kommer det ett vaccin? Kommer det att finnas jobb till mig? Blir det en djup lågkonjuktur?
Alla dessa frågor vill vi så gärna slippa tänka på när vi i Sverige firar sommaren. I år är det verkligen så att vi alla firar sommaren i Sverige. Det tråkiga med pandemin har gjort att fler än någonsin utforskar och semestrar i Sverige. Ordmakarna är snabba att hitta på begrepp för att vi ska förstå vad vi gör. Att hemestra blev det som fastnade särskilt i år.
Det är nu fyllt av människor som är på upptäcktsfärd, vandrande i skogen, cyklande på grusvägar, seglande längs kusten, eller som per bil åker runt och upplever vårt fantastiska Sörmland. Det ovanliga är att i år är det stora flertalet nybörjare och inte från andra länder. Det har under många år varit det naturliga att rikta marknadsföring mot utländska gäster för turismen där antalet övernattningar mäts. Det blir inte så rättvisande när det är många fler som gör utflykter i det egna närområdet och de utländska turisterna inte kan komma hit på samma sätt.
Vårt Sörmland har mycket att erbjuda för hemestraren men också mycket som skulle kunna utvecklas så mycket mer. Några exempel som det offentliga kan stödja, en utbyggd skärgårdstrafik, säkra skyltade cykelleder men också underlätta för skyltning vid allmän väg. Har aldrig förstått varför det ska vara så svårt att få skylta och vägvisa utanför tättbebyggt område. Minns att jag vid ett tillfälle räknade på hur många trafikskyltar jag skulle ta hänsyn till bara för att åka genom Katrineholm, det blev närmare 100 skyltar! Uppe på det företagsskyltningar och trafikanter. Några skyltar intill det allmänna vägnätet det ska jag nog klara av att hantera.
Såklart finns det några orosmoment när det är många nybörjare som rör sig i Sörmland. Det kan vara så enkelt som att veta på vilken sida av vägen man går och cyklar. Men också kunskapen om allemansrätten och vad den tillåter och inte. Man skulle kunna tro att det finns en stark lagstiftning om allemansrätten men så är inte fallet. Den definieras i miljöbalken som: Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den. Det är inte så märkligt att det dyker upp frågor där rättigheten för allmänheten ställs mot markägarens intressen.
Denna fantastiska sommar när en pandemi förändrade vårt beteende så att många fler fick upptäcka den fantastiska möjlighet som vi har att röra oss fritt i naturen. Låt det fortsätta vara så, det blir en sommar i Sverige igen! Vad ska man annars ha sin inköpta segelbåt, nybyggda altan eller sommarstuga till?

Mattias Claesson (C)

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Länsstyrelsen – en kvarleva från 1600-talet

Tänkte passa på att lyckönska den senast utnämnda landshövdingen, Lotta Finstorp som ska bli landshövding i Norrbotten. Nu när alla landsting ombildats till regioner med ansvar för den regionala utvecklingen blir frågan aktualiserad om vilken roll länsstyrelserna har i dagens samhälle. Vi har nog alla olika bilder av länsstyrelsen och hur vi möter dess företrädare i olika sammanhang.

Jag minns tillbaka från mitt första jobb där jag blev skickad till Nyköping för att ”ställa på” en ny bil som skulle levereras med kort varsel. Fysiskt ta med mig registreringsbeviset och få med mig ett tillfälligt skattemärke tillbaka. Detta på grund av att det var kö och osäkert om länsstyrelsernas fax-kontor i Luleå och Visby skulle faxa tillbaka i tid. Några år senare i mitt första politiska uppdrag som ersättare i socialnämnden var en av frågorna hur vi i kommunen skulle hantera alkoholtillsynen som flyttats över från länsstyrelsen.
Men hur fungerar länsstyrelsen i dag? Landshövdingen utses av regeringen och rapporterar direkt tillbaka. Med det blir man också chef över länsstyrelsen. Det är många uppdrag som finns kvar på länsstyrelsen där flera av dem är att utföra uppdrag åt andra myndigheter.Länsstyrelserna är också regeringens och riksdagens verktyg för att förverkliga mycket av den beslutade nationella politiken. Det kan vara allt från att samordna arbetet för att nå nationella mål för friluftslivet till att besluta om utökat strandskydd. Mycket kraft och energi läggs på att skapa och underhålla länets naturreservat och natura 2000 områden.
I samband med utredningen om storregioner fanns även ett uppdrag att se över statens organisation. Den frågan har idag inte så stort fokus men nog så viktigt. Uppgifter som idag är statliga behöver ständigt funderas på om det är rätt nivå för att uppnå de uppsatta målen. Sveriges kommuner och regioner SKR gav för en tid sedan ut en rapport om självstyrelsens potential. En rapport som lyfter argument mot en ökad detaljstyrning och statligt huvudmannaskap samt hur samspelet mellan stat, kommuner och region kan utvecklas. Ur ett demokratiskt perspektiv så är det för mig viktigt att tänka så. Beslut som kan fattas på kommunal eller regionalnivå ska kunna fattas där. Fördelen med det är att besluten kommer närmare den som berörs men också att beslutsfattarna är folkvalda.
Med de nu bildade regionerna kan staten via sina länsstyrelser få en bra samarbetspartner för många av uppgifterna då geografin överensstämmer. För egen del är jag övertygad om att regioner och kommuner kommer att få större ansvar för ytterligare uppgifter som passar bättre i den lokala eller regionala demokratin än staten. Det är få statliga myndigheter som har länsgränserna som gräns då är det bra för staten att utveckla sina länsstyrelser till den närvarande statliga nivån.
Så Axel Oxenstiernas reform från 1634 lever även om uppdraget inte helt är det samma.

När demokratin utsätts för hot måste vi vakna

Alla har vi väl sett och läst om de senaste nyheterna från Amerika och turerna kring valet av president. Stormningen av Capitolum var så ofattbar och osannolik att den fortfarande känns helt orimlig fastän den faktiskt har hänt.Det som skrämmer är hotet om våld och respektlösheten för den demokratiska processen. Den nonchalans med vilken alltför många möter det som hänt. Det är som att vi är så främmande för att hot om våld faktiskt kan verkställas. Har vi blivit så avtrubbade i vad som passerar att vi inte reagerar längre? Då är vi verkligen illa ute.
Att inte kunna sin historia är att inte heller kunna ta stegen framåt till något bättre. Demokrati är skört, men så självklart till dess det inte är det längre. Det tar mycket tid och kraft, det är många instanser som ska tycka och uttrycka sin uppfattning innan beslut kan tas. Det är ett kattrakande efter majoritetssammarbeten för att få igenom sin sak eller sin fråga. Med det mandat man fått kan man samverka ihop med andra mandat tills man hittar en samverkan där mandaten räcker till majoritet. Även en liten röst kan med detta få genomslag för sina frågor. Det är bra. Även om det ibland suger. För motsatsen är ju att bara en röst hörs och får igenom sina frågor. Att kunna samverka, jämka, komma överens och kompromissa är jätteviktiga egenskaper för att säkerställa demokratins fortlevnad.
Samhällskontraktet vi ofta talar om i Sverige betyder olika för olika människor. Huvuddragen torde dock vara gemensamma – att vi alla bidrar till skattekistan för att möjliggöra för alla att kunna ta lika del av vård, skola, omsorg oberoende av inkomst eller förmögenhet. Vi har alltså både rättigheter och skyldigheter gentemot varandra både individ-stat men också individ-individ. Vårt demokratiska samhälle är grundat med lagen som bas. Lagstiftande församling är folkvald och sitter på mandat beroende på utfall vid allmänna val till riksdagen. När detta arbete undermineras med så kallade fake-news, när grupperingar väljer att ställa sig utanför denna ordning och agerar mot den demokratiska processen, då måste vi vakna. Vi får inte förminska dess betydelse eller underskatta vad den kan åstadkomma. Det fanns de som inte tyckte det var så mycket att uppröras över när Capitolum stormades, det förminskades till att liknas vid busstreck och på skoj, när där i själva verket uttryckes mordhot mot enskilda personer, vapen medfördes, en galge restes utanför byggnaden, minst fem personer omkom i tumultet och tryggheten i de statliga verkens och myndigheternas bestående sattes i gungning. Det här är inte något vi tittar på från distans, vi är en del av det och har det ibland oss även här. Ett samhälle som bygger på lag har att se till att lagen efterlevs. Jag hoppas de som låg bakom och de som genomförde stormningen blir åtalade och får plikta för det som skedde. Det är en viktig signal. Att leva i demokrati är inte att leva i laglöst land även om det ska vara att kunna leva fritt.

Öka möjligheten att bygga vid våra sjöar

Nytt år och nya möjligheter för Sörmland som län att öka attraktiviteten och få fler att bosätta sig utanför staden vid någon av alla våra fina sjöar.
Det senaste året har inneburit att fler har börjat fundera över hur de vill leva sitt liv när det återgår till det ”nya normala”. Intresset för bostäder utanför staden har ökat eftersom många efter snart ett års hemarbete ser möjligheten att fortsätta denna livsstil och få mer tid över för familj och fritid. Då blir bostadens placering ännu viktigare än idag.
För mig som bor på landsbygden är det självklart att kunna njuta av naturen efter arbetsdagens slut. Jag är övertygad om att denna boendemiljö skulle få fler människor att må bra och landsbygdens puls kanske kan vara ett sätt att möta den psykiska ohälsan som ökar i landet.
Det räcker dock inte med att fler vill bo på landsbygden för att fler ska kunna flytta hit utan det behövs att fler bostäder byggs och att det går att bygga på nya områden som idag har ”en våt hand” över sig, genom dagens strandskyddsregler.
Sörmlands kommuner måste kunna få dra nytta av möjligheten att bo attraktiv i närheten av vattnet, samtidigt som det är pendlingsavstånd till arbete i någon av de stora städerna som finns i närheten.Problemet är att dagens strandskyddsregler behandlar hela landet lika och alla vattendrag på samma sätt. Oavsett om det är ett område som har hög eller ingen exploatering. Oavsett om det är kustnära eller om det är en våtmark som ger en ökad artrikedom.
Men tack vare centerpartiet finns nu en utredning som lämnar förslag om hur reglerna kan göras mer flexibla både för boende och för företagare. Ett förslag är att tex våtmarker som byggts efter 1975 ska undantas från strandskyddet. I praktiken innebär det att en företagare på landsbygden kan bidra till artrikedomen genom att anlägga en våtmark och samtidigt i dess närhet bygga ett café där de cyklande turisterna kan ta en fika för att sedan cykla vidare till ett boende i närheten.
Det finns även förslag om att ta bort strandskyddet för mindre sjöar och vattendrag. I kombination med förslaget att kommuner ska kunna peka ut områden där man helt eller delvis ska kunna upphäva strandskyddet gör det möjligt att bygga fler bostäder i attraktiva landsbygdsområden. De områden som ska vara möjliga att peka ut, ska ha god tillgång till byggbar mark, vara ett område som inte redan har en stor exploatering samt att området inte har särskilt viktiga värden för natur eller friluftsliv.Dessa förslag kommer, om de blir lagstiftning, bidra till flexibilitet, ökat byggande utanför stadskärnan samtidigt som det skyddar områden som redan idag är högt exploaterade för att alla ska ha tillgång till naturen.
Så med detta önskar jag alla som bor och som vill bo i Sörmland ett Gott Nytt År, med nya möjligheter för Sörmland att öka attraktiviteten, ökad möjlighet till företagande på landsbygden och få fler att bosätta sig utanför staden vid någon av alla våra fina sjöar.

Människor är viktigare än det runt omkring

”Alla sätt är bra utom de tråkiga”. Det är ett uttryck som myntades av den franskeförfattaren och filosofen Voltaire under mitten av 1700-talet och som passar på det här året, som på grund av pandemin gjort oss mer uppfinningsrika.Vi gör mycket men på nya sätt, allt utom att umgås öga mot öga.Hela servicenäringen tvingades till nya grepp för att överleva. Det har handlat om att överleva. Ja, så resonerade vi alla när vi trodde att allt skulle vara över till sommaren.

Vi köpte mat, fick hemkört och vi åt Take away som aldrig förr och nu är även julborden avhämtade. Ät här eller hemma, ser vi över allt. Fast det är ju ingen helt ny företeelse, den har bara ökat i omfattning. Och är faktiskt ganska gammal, för redan på 1300-talet kunde man köpa färdiga syltor. I matbodar såldes syltor som gjorts av slaktavfall. Det gör inget att det försvann i slutet av 1700-talet.Tidigt i våras när pandemin slagit till med kraft, var vi många som tog emot den hjälp som fanns för att slippa vistas i affärerna. Sommaren skulle lösa en del problem trodde vi och såklart kunde vi umgås utomhus. Men hela tiden tänkte vi oss för, vi körde inte ner händerna i samma chipsskål!
Nu är vi i ide. Vi handlar på udda tider. Jobbar hemma och har digitala möten. Vaccin är på väg, vi ser en ny vardag. Men kommer det att bli detsamma, har vi vant oss och inte vill återgå? Långa restider är inget att eftersträva.Såklart att vi inte kommer att fortsätta så här när pandemin är över, människan är ju en social varelse och vi måste ha bränsle för att överleva. Inte bara prata med en alldeles platt person utan en av kött och blod. Det räcker inte med att se ansiktet utan vi vill läsa av kroppsspråket.
Intar vår motpart en håller-med- dej-ställning ska vi inte fortsätta att argumentera, men om inte är det svårt att övertyga genom en skärm. Vi sitter där vi sitter och kroppsspråket är utslaget.Och hur kommer vi att hantera julen, när alla måsten inte längre är nödvändiga?
Förhoppningsvis lär vi oss att det är människor som är viktigare än allt det runtomkring, så att vi kan behålla det som är omistligt och låta allt det andra vara. Att lära sig att bara vara i nuet kan låta tråkigt, men ändå vara ett bra sätt att ta sig igenom såväl jul som slutet på pandemiåret 2020.
Gott Nytt 2021!

Grått, mörkt och skitigt är det så vi ska ha det?

December är här med adventstid och en längtan till jul för såväl liten som stor. Om det är en normal avvikelse i väder situationen så vill jag lägga in en protest. Är det däremot en följd av människans påverkan på klimatet så blir jag oroad. Det finns förståsigpåare som förnekar de samband som världens miljö- och klimat forskare visar på i studie efter studie. Vi som lever och verkar på landsbygderna ser och känner mer än andra av hur världen omkring oss förändras. Men vi vill också förändra så att fler får möjlighet att uppleva den förmånen att kunna leva, verka och bo utanför tätorternas kommunalt förvaltade upplysta, belagda och bredbandsanslutna trygga miljö.
I Skanskas rapport Bopanelen 2030 är det två faktorer som sticker ut när det gäller trygghet. Belysning och att känna gemenskap med de som bor i området. Landsbygdernas stora fördel även om vi inte bor alldeles inpå varandra så är kännedomen om dom som bor i närheten naturlig. Jag tänker här slå ett slag för vägföreningarna och deras betydelse för samhörighet.

Belysningen i det absoluta närområdet det får vi stå för på egen hand. Åter till vägföreningarna. Fastighetsägarna längs med bidragsberättigade vägar finns för det mesta samlade i olika vägföreningar som sedan är berättigade stöd för drift och underhåll av den gemensamma vägen. Så per automatik så får du träffa dina grannar längs med vägen, trygghet skapas genom gemenskap och kännedom om de som bor i området.
Nu när det är grått, mörkt och skitigt och dessa vägar som i allmänhet är grusbelagda sätts på prov så känns det inte som om det moderna samhället finns hela vägen hem. Fokus det senaste decenniet har varit att säkerställa att få ta del av det digitala samhället, fiberföreningar har bildats och jobbat med den infrastrukturen. Det måste vara dags för att också det mer finmaskiga vägnätet kommer in i 2000 talet. Det har mig veterligen inte gjorts några större riktade satsningar på det statliga vägnätet som har grus som slitlager på många år.
Över 20% av det statliga nätet pratar vi om. Trafikverkets ambition är att vägar med över 250 års ÅDT (årsdyngstrafik) ska vara belagda. I vårt Sörmland så finns det gott om grusvägar som skulle behöva uppdateras för att möta dagens standard. Det kan mycket väl vara så att användningen skulle öka om standarden var bättre.
Nästa steg blir att en sådan satsning också kommer de bidragsberättigade vägarna till del. Närmsta året är det viktigt att samla argument för att även det finmaskiga vägnätet får sin beskärda del i det beslut som ska tas nästa år om ny nationell infrastrukturplan. I konkurrens med nya stambanor för järnväg, motorvägar, 2+1 vägar, cykelvägar mm. Javisst ja vi ska inte glömma bort att vi behöver en del ljuspunkter som det allmänna kan stå för. I mörka korsningar och vid hållplatser kan vara en bra början.Längtan efter snö och tjäle så att vägen blir slät, fin och ren är stor i midvinternatten.

Nu lämnar vi snart 2020 och önskar att årets julklapp blir motståndskraft mot illvilliga sjukdomar.